Tidsfördrifvet

Hertig Carl åter på skattjakt, Stockholm 1785, (del 2)

2011-12-18T22:49:00.002+01:00

Hertig Carl var missnöjd med resultatet från de första försöken i källaren. Han ville inte ge upp. Vid påsktid 1785, ett halvår efter den första fallerade skattjakten (och några halvdanna ansatser däremellan) kallades en man vid namn Axberg till staden. Hertigen själv var inte närvarande då denne anlände och förlitade sig därför på Reuterholm som han satt på att övervaka projektet. Den fåfänge Reuterholm var dock inte särsäkilt imponerad av Axberg som han menade var “en gemen och olärd karl som såg värre ut än en skogsrövare”.
    Så snart hertigen återvänt introducerades han anonymt genom att sällskapet ledde den inhyrde mannen genom hemliga trappor i Stockholms slott. För att dölja hertigens identitet tilltalades prinsen “du”. Tyvärr hade herrarna underskattat hejdukens intelligens. Axberg gick inte på det listiga knepet utan begrep ganska kvickt vem den mystiske “du” var och förklarade att andarna redan visat den stora skatten för honom, som enligt uppgift bland annat skulle bestå av gigantiska bildstoder av de 12 apostlarna i rent silver. Hertigen blev mycket lycklig och gav Axberg rejält med dricks. Reuterholm underströk i efterhand att ”Det var ock så merändels uppå ett dylikt regn, alla H[err] Axbergs besök syftade”.
    Grävandet återupptogs men under Axbergs befäl. Dock föredrog denne man att arbeta enstört med sin medhjälpare (vars utseende Reuterholm också kommenterade nedlåtande). Inga resultat verkade dock uppnås, Axberg verkade mest intresserad av att resa in och ut ur staden och därmed få tillfälle att be hertigen om dricks och respengar. Ibland menade han att hans medhjälpare blivit skadad under en strid med rået och nu måste vila. Tiden gick och de höga herrarna började så smått känna sig bedragna av de uteblivna resultaten kontra de ständiga undanflykterna. Så hertigen skickade in sin krutdurk Reuterholm för att konfrontera underhuggaren. Detta uppdrag tog Reuterholm på sig och krävde att kretsen skulle få bevittna ett grävningsarbete. Detta ogillades av den tillfrågade men han lyckades inte slingra sig ur
befallningen, det var ju trots allt Reuterholm han hade att göra med. Vid midnatt ankom hertig Carl med sällskap.
     Axberg hade då antänt en ansenlig mängd tjära som skapade en vidrig rökutveckling i källargångarna. Prinsen och hans vän J.J. de Geer (som dragits med) blev sittande vid ingången. Den kaxige Reuterholm själv fick se sig besegrad av rökverket då han drabbades av ett kraftigt hostanfall och blev stående i dörröppningen. I det kompakta mörkret hörde de plågade herrarna hur stenar kastades omkring då Axberg stred med rået. Hertigen skickade fram sin bokhållare Sandvall för att ta reda på olåtens ursprung. Sandvall kämpade sig genom rökverket och upptäckte snart att källan till ljuden var Axbergs hjälpreda som från en dold plats kastade stenar omkring sig. Efter denna uppgift kallade prinsen Axberg till sig och, trots att röken stod tjock, ställde honom mot väggen och krävde resultat. Hejduken bönade och bad om en veckas uppskov. Han skulle resa ut ur staden för att återkomma 8 dagar senare med besked om projektet skulle komma att lyckas eller ej. Hertigen visade prov på ansenligt tålamod och beviljade önskemålet. Efter denna strapats begav sig det anfådda sällskapet tillbaka till slottet, men Sandvall lämnades kvar för att spionera på de inhyrda.
    Efter en stund, då herrarna tog igen sig i hertigens rum, återkom Sandvall. Denne medförde mindre trevliga nyheter. Tydligen hade Axberg och medhjälparen hånat de höga herrarnas godtrogenhet, viftat med pengarna de tjänat och skrockat om att “mer lär det inte bli”. Lurendrejeriet gick upp för hertig Carl och man började i sin vrede genast planera en gruvlig hämnd. Planen som kokades ihop gick ut på följande: om åtta dagar, då Axberg skulle komma tillbaka, skulle fyra av hertigens starkaste män gömma sig i källaren förklädda till lejon, örnar, gripar (och liknande) hoppa fram och slå skojaren med påkar. Men den listige Axberg som sett igenom herrarnas första knep misstänkte antagligen en vedergällning och återvände aldrig.
Historien avslutades med att hertig Carl fick en betydande räkning från husets ägare då strapasterna och grävandet gravt skadat husgrunden.

Efter upplevelsen ville prins Carl bara lägga locket på och glömma hela spektaklet. Risken fanns ju att rykten om projektet läckte ut till allmänheten. Om man helt enklet upphörde med aktiviteterna torde det hela snart glömmas. Dock hade hertigen förbisett en person. Denna person var sedan 1785 officiellt stämplad som “charlatan”, “dåre” och utesluten ur den hemliga kretsen. Hans namn var Ulfvenklou. Det var dock inte Ulfvenklou själv som talade brevid mun, utan hans före detta dräng, herr Fogelquist, som varit närvarande vid husbondens arbeten. Fogelquist hade nu omtalat vitt och brett hur det söktes efter en skatt med mystiska knep. Hertig Carl tacklade problemet på ett sätt som skulle gjort don Corleone stolt:
Han kallade helt enkelt till sig den glappande och gav honom ett erbjudande som inte kunde förvägras, endera skulle drängen genast sluta sin mun angående grävningarna, annars skulle hertigen bekosta en enkelbiljett till Saint-Barthélemy.

Vi får antaga att tystnaden slutligen lade sig över projektet.

Hertig Carls skattjakt, Stockholm 1784 (Del 1)

2011-12-18T22:04:00.010+01:00

Våren 1784 påbörjades ett storslaget projekt i kungliga huvudstaden. Hertig Carl och hans vänkrets ämande bli rika. Den unge frimurarprofeten Henrik Gustaf Ulfvenklou, som hade hertigens öra, hade omtalat en dold skatt som skulle ligga nedgrävd i en källare på Österlångatan. Denna källare är för övrigt belägen under de hus som idag utgör Österlånggatan 24 och Baggensgatan 23. Residerande i dessa hus fanns ett antal skräddargesäller och några prostituerade.
Ulfvenklou menade att under husets grund vilade en stor skatt, dold för det mänskliga ögat. Men denna skatt vaktades av ett rå och de djärva skattletarna behövde hjälp utifrån för att kunna besegra henne och erövra skatten. Ungefär vid samma tid som planerna smiddes anlände herr Gustaf Adolf Reuterholm till Stockholm efter att ha spenderat nästan ett år i sitt hem i Finland. Hertigen invigde entusiastiskt sin vän projektet. Reuterholm var inte alltför ivrig att deltaga. Men plikttrogen som han var fick han se sig själv ställa upp, dock inte utan bittra kommentarer.

En herre vid namn Håkan Pärsson kom resande från småland för att bistå med skattgrävningen. I samband med hans ankomst hölls en konselj där projektet högtidligt gicks igenom. Herr Ulfvenklou räckte över den så kallade “commenderingsrullan” till hertigen och Reuterholm (som inte hade mycket till övers för Ulfvenklou) muttrade om att den där kom att ses som “en helig och fundamental lag”.
Senare samma dag introducerade Ulfvenklou de övriga herrarna för Håkan Pärsson och grävningarna påbörjades. Man invigde med en högtidlig procession genom källaren med Ulfvenklou med slagrutan i spetsen. Sedan vidtog grävningarna som följde ett strikt regelverk. Håkan Pärson som förde befälet var klädd i en svart, cermoniell skrud och bar ett stort svärd som skydd mot rået. Vid sin sida hade han en “vakthavande broder”, vilket hertigens vänner turades om att vara. Den vakthavande brodern bar en dräkt som var snarlik Pärsons och ett mindre svärd. Grävde gjorde två inhyrda arbetare. Det var strängligen förbjudet att tala i källaren och alla deltagande måste dessutom ha en bit gipsspat och även en vitlöksklyfta i munnen. Reuterholm klagade i efterhand på att den ena “skadade tandköttet och den andra smaken”.

Vännerna grävde, och grävde och grävde... Många nätter förflöt utan större resultat. Men så! En sen natt , klockan 3 på morgonen nämligen, när den mindre entusiastiska Reuterholm höll vakt med Håkan (vilken han klagade på då han tyckte att Håkan mest smaskade på snus) skedde en olycka. Arbetarna hade redan hunnit gräva sig några alnar ner i marken då lite sten rasade ner och träffade den ena. Denne grävare utbrast:
- Aj! Min arm!
Tystnadsplikten var bruten och en förtvivlad Håkan Pärsson stromade ut i den yttersta delen av källaren där herrarna så generöst inrett ett sovrum åt honom, i detta rum var det fullt tillåtet att tala. Väl där beklagade sig Håkan över att allt nu var förbi eftersom lagen om tystnad blivit överträdd. Reuterholm talar i sitt referat att han i “egenskap av sitt ämbete sade åt” arbetarna och Håkan. Vi kan idag bara spekulera i vad som kom ur munnen på denne herre halv 4 på morgonen. Antagligen var det inga avundsvärda omdömmen som flödade. Arbetarna fick bege sig därifrån igen och Håkan förklarade för Reuterholm att mannen som brytit tystnaden snart skulle vara död. Detta visade sig dock vara falskt. Trött och bitter lommade Reuterholm hem och gick till sängs, men väcktes under förmiddagen av ett bud från hertig Carl som via Ulfvenklou fått veta vad som skett.

Den vakthavande fick lov att masa sig upp till slottet för att delge sin berättelse. Reuterholm och hertigen sökte upp Håkan Pärsson som under tiden själv haft en dust med rået och förklarade tårögd att hon fräst åt honom att de aldrig skulle finna skatten. Enligt egen utsago var det med nöd och näppe den lille farbrorn sluppit undan med livet i behåll. Hertig Carl och hans vän gjorde allt för att muntra upp Håkan men denne var fortsatt otröstlig. Men som tur var fann herrarna på ett gott råd för att stilla arbetarens ångest.
Ur Hertigens egen vinkällare hämtades ett antal flaskor vin för att lugna ner Håkan. Dock blev det inte bättre än att Pärsson, efter att ha konsumerat gåvan, föll hårt i källaren och slog sig i huvudet. Dagen efter orkade Håkan av förklariga skäl inte utföra någon grävning. Herrarna fick vänta några dagar tills hejduken återhämtat sig från eskapaden.
Ett sista försök gjordes då rået lockades med tobak och vin. Det fungerade inte och Håkan Pärsson fick återvända hem till småland. Kort därefter gav sig Ulfvenklou av till Karlskrona. Efter detta ansåg Reuterholm sig vara färdig med skattgrävandet. Men han konstaterade att han tyvärr kände dramats huvudrollsinnehavare alltför väl för att kunna avskriva aktiviteten helt i framtiden. Och han hade helt rätt.

Hösten är här

2011-10-10T23:12:00.005+02:00

och med den börjar säsongen, ja så var det i alla fall förr i tiden. Sällskapet har precis haft ett möte om våra visioner för framtiden. Det blev visserligen inte så många som kom men visionerna fanns där. Så jag kan bara säga att det kommer nog att hända en hel del framåt.
Följande önskningar framkom

En kurs om Svenska dräkten, vi går igenom historiken och lär oss sy dräkten

Vett och etikett, efterlystes. Hur hälsar vi på varandra och hur för vi oss

Resa ut på kontinenten

Teater, här hade vi många idéer, både på var och vad vi kunde sätta upp. Teaterstycket Kapten Puff kommer troligtvis att börja vår repertoar

Så nu är det upp till oss alla medlemmar att förverkliga visionerna. Och har ni några fler idéer så kom gärna med dem. Men det hänger på oss själva.

Carina Rosén

En gustavian ur tiden

2011-06-12T10:50:00.009+02:00

En av de våra, Sara Lodin, har alldeles för tidigt lämnat oss.

Vi är många som kommer att sakna henne. En något ostyrig, besvärlig och högljudd kvinna, men också rakryggad, orädd, varmhjärtad, engagerad och levnadsglad dam.

Ett av mina första möten med Sara höll på att sluta i katastrof. Vi rök ihop så strån och stickor for. Men efter ett telefonsamtal och en kaffe på stan, hamnade vi på rätt köl med varandra. Vi skrattade så tårarna rann. Det var nog många som blev lite paffa över att två så starka viljor så snabbt blev vänner.

Jag kom att uppskatta Sara, för den hon var. Sara var aldrig långsint, Sara välkomnade alla, bjöd på sig själv, omfamnade livet med alla med- och motgångar.

Sara var en sökare, sökandet efter att få ett helare liv, knyta ihop sina lösa trådar.

Jag frågade henne en gång vad hon skulle vilja göra i livet. Hennes svar blev

- Att kunna klara av att slutföra något.

Jag vet att hon slet och led mycket av att inte kunna klara av ett vanligt jobb, men min åsikt är att Sara klarade av så mycket mer. Hon engagerade människor, hon var en visionär i mångt och mycket, ibland lite för mycket men det var mycket inspirerande.

Sara vågade sätta upp verklighetens fula ansikte och säga buuuu till besserwissrarna, maskera av hycklare och stå för sin åsikt.

I dagarna fick jag också ta del av hennes otroliga engagemang i Rumänien. Jag trodde i min enfald att hon bara åkte dit och köpte saker, men icke. Hon engagerade sig hårt i den fattiga byn Breb i provinsen Maramuras.

Hennes engagemang inom Gustafs Skål, hennes generositet och glädje, gjorde 1700-talet till en rolig plats.

Jag önskar man kunde ha buteljerat all den kunskap som hon besatt. Nu är den för alltid förlorad.

Men det är upp till oss att komma ihåg och hedra hennes minne.

Carina Rosén

Camera Obscura, magi i mörka rum

2011-03-11T08:33:00.011+01:00

Historik, teknik, litteratur, webben, konsten och egna erfarenheter.

1. Natur och historik
Camera Obscura, på latin ”mörkt rum” är ett naturfenomen som man kan uppleva spontant oberoende av människans uppfinningar och optiska konstruktioner.

Fenomenet har troligtvis observerats av människor sedan stenåldern. De första beskrivningarna finns från Kina några hundra år f.kr. men har också omnämnts i den
arabiska vetenskapen och i den grekiska antiken med Aristoteles.

Om man går in i ett tätt mörkt rum när det är soligt och starkt ljus ute och det finns ett litet hål, ett ljusinsläpp i väggen, kan man ibland se en upp-och-nedvänd bild av landskapet projiceras på väggen mitt emot hålet. Kanske ens första Camera Obscura - upplevelse kommer till en på semesterhusets utedass där det finns ett kvisthål i väggen.

Västerlandets optiker och konstnärer har sedan 1500-talet utvecklat naturfenomenet och förbättrat tekniken genom att bygga speciella kammare för att ta emot den projicerade bilden där man ökat projektionens styrka genom att fånga in mer ljus med hjälp av linser och speglar.

Konstnärens ateljé inreddes antagligen i vissa fall speciellt för uppställning av människor eller föremål vid ett fönster och med en speciellt inrättad mörklagd projektionsplats för konstnärens hemligheter.
Genom att fästa en duk, ett papper eller en pannå där projektionen uppenbarade sig och kalkera av bilden kunde konstnären snabbt fästa stödpunkter och frysa modellens profilkurva. Den jäktade affärsmannen som beställt porträttet kunde således lite snabbare få återgå till sina viktiga ärenden och konstnären kunde i trygg vetskap om att Cameran inte ljuger få grundstommen till ett väldisponerat porträtt.

Den mest kända porträttmålaren som vi tänker på som tidig "fotomålare" är
Vermeer med sina stillsamma interiörer och människor, ett väggparti med ett fönster till vänster i bild och olika kombinationer av modeller stående vid fönstret. Konstnärens utsiktspunkt finns på samma ställe i dessa målningar vilket tyder på någon form av fast arrangemang vilket har föranlett konsthistoriker att göra uppmätningar och analyser av Vermeers rum och arbetshörna.

Tidigt utvecklade man metoder för avancerad spegeltillverkning med konkava och konvexa slipningar. Redan Leonardo da Vinci tecknade en apparat för slipande av konkava speglar. Dessa speglar hade den strålande egenskapen att kunna användas direkt utan någon lins för att skapa en enastående ljusstark projektion för exakta avbildningar av människor, stilleben och landskap.

Under 1800-talet byggdes speciella torn eller små toppiga hus med en spegel högst upp och ett runt projektionsbord med stolar kring. Här kunde hela små sällskap få klämma in sig och sitta ner medan den magiska projicerade bilden av landskap, stad och människor vreds runt och strålade ner som ett panorama på bordsskivan. Vad jag kan förstå finns det fortfarande ett torn med en Camera Obscura i Dublin.
Efterhand skapades konstruktioner som alltmer kom att likna 1870- talets knallfotografapparater med fotografens huvud under doket och den där välkända blixten av exploderande magnesiumpulver.
Det enda som till slut fattades under 1800 talets första decennium var metoden att frysa fast bilden när den väl kommit in i apparaten. När detta sista problem var löst på 1820-talet och så småningom glasplåtkassetten satt på plats förändrades världen - och konsten.

Konstnärerna, inte bara de pilliga utan -märk väl -även de schwungfulla kastade sig genast över dessa pappersavtryck av verkligheten som hjälp för att skapa aldrig förut skådad konst. Zorn och Degas är bara ett par exempel.

2. Teknik och praktik

Behovet av en portabel Camera Obscura resulterade i en mängd olika uppfinningar. Från Diderots lexikon 1772 finns den typ av Camera Obscura som jag själv har byggt. Den innehåller en vanlig spegel och en stor konvex lins.
Avståndsförhållandet mellan spegel - lins - projektionsyta är i min konstruktion inte det samma som i lexikonet.
Den lins´ egenskaper man har bestämmer apparatens längd. Cameran har inte någon bländare - skärpedjupet är nära noll - och inte heller någon skärpeinställning. Det betyder att skärpan erhålles genom att man höjer eller sänker själva ritpappret inne i apparaten. Man sticker huvudet in i apparaten och täcker över med ett svart dok. Högra väggen i lådan är borttagen vilket gör att man kan föra in handen hållande en penna och kalkera bilden. Det är en mycket vacker mjuk bild som projiceras. Att promenera omkring med sin Camera i trädgården en vacker sommardag och leta vackra projektioner är ett sublimt nöje.

Linser och projektioner har alltid intresserat mig. På vinden har jag ett gammalt
spegelteleskop från min ungdoms astronomiperiod.
Spegelteleskopets princip är att använda en konkav spegel för att samla stjärnljuset, en s.k one surface mirror med spegelfolien helt uppe på ytan fritt från den ordinära badrumsspegelns täckande glasskikt. Den spegeln skruvade jag av och kunde använda som en Camera Obscuraspegel. Vilken lycka! En ny konstruktion är på gång...

Hockneys experience
Den intressante nu levande konstnären David Hockney har under många år utforskat Camera Obscurans användande i konsthistorien och jämfört gamla mästares verk med vad han själv idag kan återskapa med speglar och linser. En slags bildkonstens reenactment.

Den som en gång satt sig i en skön läsfåtölj och i lugn och ro studerat hans mammutverk "Secret Knowledge" får sin konsthistoria grundligt omkullrunkad.
Här utforskar han med ett otal exempel västerlandets konsthistoria från 1400-talet och framåt och gör parallellt egna experiment. Han delar upp konstnärerna i de som arbetar med linser "looks photographic" till skillnad från de som "looks eye-balled" och enbart använt handen ögat och hjärnan. Intressant är hans påstående att de konstnärer som jobbat "photographic" sällan lämnat efter sig några skisser i motsats till de traditionellt tecknande konstnärerna där man kan studera ett sådant efterlämnat material.

Som en detektiv lägger han fram flera exempel, "bevismaterial" på hoplappningar och
perspektivfel som smugit sig in när konstnärerna sammanställt sina projektions-
kalkeringar till en färdig målning. Problemen som uppstår beror på det obefintliga skärpedjupet och bildens tvingade storlek, hoplappningar nödvändiga alltså.
Det är upp till läsaren att tro honom eller inte.

Som konstnär har jag ofta funderat över skillnaden mellan olika gamla mästares förmåga eller intresse av att visa individuella särdrag i porträttkonsten. Det gör Hockney också.
Två modeller av Velasques har sällan några likheter med varandra medan Peter Paul Rubens specialgubbar och damer alla verkar vara släkt med varandra. Rubens har efterlämnat mängder av teckningar, men var är Velasques? Märk väl att de två metoderna inte har något med olika skicklighet att göra. Valörmåleriets kvalitet och teckningens spänst är i båda fallen helt beroende av konstnärens skicklighet. En konstnär som inte kan teckna kan inte heller få något bra ut av en fotografisk förlaga och vice versa.

Det finns en säreget innerlig och ljuvlig stämning i Youtube-klippen från Hockneys
experiment. Till skillnad från alla knäfallande hyllningar av inglasade odödliga mästerverk som den traditionella konsthistorien alltid matat oss med kommer här den undersökande konstnärens konsthistoria, dekonstruktionen, respektlösheten. Det är skön teknik och man blir vansinnigt målarsugen. How to make your own Velasques.

För att knyta an till vårt svenska 1700-tal. Hur står det till med vår mästare Alexander Roslin? Magnus Olaussons biografi är näst intill kemiskt fri från alla skildringar av arbetet med målningarna. Det är en skildring av nätverkandet, resandet, tävlandet med de franska konkurrenterna. Vid något enda tillfälle vidrörs tillverkningsprocessen när Roslin lånar modellens kläder och stoppar upp en docka för att klara stofferna och veckbildningen.
Konstnärens hantverksperspektiv på Roslins verk finns bara inte.

Rolin, den ljuvlige! Målningarnas scenerier är ytterligt mjukt modellerade, anslående är att modellernas ansikten i vissa fall på ett egendomligt sätt framstår som över naturlig storlek när man betraktar dem på ett museum. Många gånger har jag fått en impuls att plocka fram en tumstock och lägga den på målningen, men inte haft den med, turligt nog.

Det finns ingenting som antyder något användande av optik. Man känner sig säker på att Roslin filtrerat modellernas verkliga utseende med ögat, hjärnan och handen. De har alla ett Roslinskt drag om än med individuella utseenden. En fullständigt bländande teknik, även vid en internationell jämförelse. Och alla saknar de ögonhår och ögonfransar.

Men var är de efterlämnade skisserna, Nationalmuseum verkar bara ha någon enstaka enda teckning av Roslin. Kanske målade han bara ”rakt på”. Någon som vet?
Detektivarbetet kan fortsätta. Kära vänner, nu kan ni gå på museum, avdelningen 1600-tal och 1700-tal och leta fotokonst! Tro det den som vill.

http://www.youtube.com/watch?v=xOmIjr0qaaA
http://brightbytes.com/cosite/what.html
Googles bildsökning: Camera Obscura
http://www.bbc.co.uk/history/british/empire_seapower/vermeer_camera_01.shtml
http://brightbytes.com/cosite/cohome.html

Litteratur
Secret Knowledge av David Hockney
Themes & Hudson, ny upplaga 2006 ISBN-13: 970-0-500-28638-8
Bläddra i boken:
http://www.amazon.com/Secret-Knowledge-New-Expanded-
Rediscovering/dp/0142005126/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1296919473&sr=8-1
Alexander Roslin av Magnus Olausson Natur & Kultur / Nationalmuseum ISBN 978-91-27-
08838-2

Februari 1011
Konstnär Per Jadéus
www.jadeus.se

2010-11-22T21:58:00.000+01:00

En recension av Ageless Artifice

2010-06-14T08:19:00.001+02:00

Förra året blev jag tipsad om ett företag som heter Ageless Artifice, och köpte då två produkter för att använda i mitt sminkföredrag. Jag var väldigt nöjd med mitt inköp och blev väldigt sugen på att testa mer. Nu har jag äntligen kunnat göra det och tänkte att det kanske finns fler som skulle tycka att det var intressant med en recension.

Företaget och dess produkter
Ageless Artifice tillverkar skönhetsprodukter efter historiska recept, från det forntida Egypten till 18oo-talet. De gör två viktiga undantag dock, inga giftiga råvaror används och inte heller sådant som är utrotningshotat. Om möjligt så används ekologiska produkter. Allting packas i förpackningar som passar till epoken. Alabsterkrukor, trälådor eller plåtaskar. Vätskor får man i glasflaskor. Allting är märkt med vilka ingridienser som använts. Till varje produkt får man också ett tryckt kort med information om vad den kan användas till och originalreceptet.

Det är ett amerikanskt företag, men de skickar över hela världen. Dock är det viktigt att man läser vad som står under Shipping, för portot blir inte automatiskt inräknat. Själv glömde jag bort att göra det sist jag beställde, vilket leder mig till deras kundservice. Den är utmärkt! Bara någon timme efter min beställning så fick jag ett mejl angående portot och i princip så fort jag betalat det så kom ett mejl som talade om att beställningen hade skickats. Från det att jag la ordern till att den kom (om man räknar med tidzonerna), så tog det sex dagar. Det tycker jag är bra, när man tänker på att den kom från USA. Man betalar via Paypal, men det finns möjligheter att beställa vi vanlig post och betala med check.

Jag beställde i princip alla 1700-talsprodukterna. Så här såg mitt just upp-packade paket ut.

Som en liten bonus så fick jag den ofärgade läppsalvan, eftersom det hade noterats att det var det enda jag inte redan hade. Det tyckte jag var trevligt.

Pomada (Pomatum)

Pomadan består helt enkelt av mandelolja och bivax och går att få oparfymerad, med jasmindoft eller kanel och kryddnejlika. Jag tyckte det var lite tråkigt med oparfymerat och ogillar jasmin, så jag beställde den sistnämnda. Den luktar väldigt gott och inte alltför mycket. Det är en väldigt fet kräm och även om den är ganska fast i sin ask, så smälter den fort av kroppsvärme. Den är väldigt dryg! Jag kommer att använda den till handkräm, men på 1700-talet hade man den i ansiktet, så det var jag så klart tvungen att prova. Den var faktiskt väldigt behaglig om än något fet, men så nära min näsa så blev det lite väl mycket av krydd-doften. Vill man använda den som ansiktskräm så ska man nog välja den oparfymerade varianten.

Rouge och läppsalva (Rouge and lip salve)

Rouget och läppsalvan var det första jag köpte, så de har blivit använda. Rouget är en vätska, konjak, med Rött sandelträ och Bresilja som färgämnen. Den är lite trixig att få på plats, så man bör nog öva lite. Det bästa är att ta lite åt gången, låta det torka och sedan ta ännu ett lager, tills man fått den färg man vill ha. Moderna ”lipstain” fungerar efter ungefär samma princip. Rouget har en väldigt varm färgton, och flaskan har både en skruvkork och en vanlig kork. Min flaska får vara ute och åka en del, men om man bara ska ha den på hyllan, så ser det ju mer tidstypiskt ut att använda korken.

Läppsalvan får sin färg från Alkanna (Oxtungerot) och har en kallar röd färg. Den sitter inte lika bra som rouget eftersom den har samma basingridienser som pomadan. Det ger dock en mycket fin rosig färg åt läppar och kinder och man får väldigt mjuka läppar. Det finns också en ofärgad version..

Det är svårt att fotografera färgprover, men man kan I alla fall se att rouget blir mer orangt än läppsalvan. Man kan också se skillnaden på ett lager rouge och flera.

Parfymerat puder (Perfumed powder)

Detta puder består av stärkelse, parfymerat med irisrot, ros, citron och kryddnejlika. Det låter kanske som om det skulle ge en påträngande doft, men den doftar ganska svagt och väldigt gott. Det säljs som kroppspuder och det går bra att använda det som det, men det var från början ett hårpuder och det är det jag använt det till, med mycket bra resultat.

Lavendelvatten och Ungerskt vatten (Lavender water and Hungary water)

Jag var osäker på om jag verkligen ville ha Lavendelvattnet, eftersom jag aldrig brukar gilla doften. Men är man lite galen i parfymer, så kan man väl inte motstå en genuin 1700-talsdoft? Det är jag glad för, för den doftar underbart! Den doftar inte speciellt starkt, så man behöver inte vara rädd för att bedöva sinna grannars näsor. Det Ungerska vattnet doftar rosmarin. Jag tyckte om doften, väldigt fräscht, men på mig försvann doften spårlöst efter en timme. Men man har ju olika kroppskemi, så det är mycket möjligt att den doftar längre på någon annan.

De här parfymerna kan man använda både som man och som kvinna, så man kan ju göra som på 1700-talet och bära samma person som sin älskade. Eftersom de har en bas av alkohol så borde de gå bra att använda även som rakvatten.

Ett pulver för att rengöra tänderna (A powder to clean your teeth)

Jo, man gjorde faktiskt rent tänderna på 1700-talet, men tandkräm använde man inte. I stället hade man tandpulver. Man doppar helt enkelt den fuktiga tandborsten i pulvret och borstar. Eller, snarare, du strör lite över din tandborste i stället, det är mer hygieiskt. Det här tandpulvret innehåller drakblod (en harts) och kanel. Det låter kanske lite underligt med kanel, men faktum är att det fungerar antiseptiskt. Det känns lite märkligt att borsta tänderna med något som inte löddrar, men munnen känns väldigt ren efter, om än på ett ganska kanelbulligt sätt. Man behöver också skölja munnen ganska noggrant.

Tandpulver med myrra (Myrrh tooth powder)
Liknar det föregående pulvret, men innehåller myrra I stället. Det ger en bitter smak, så den är smaksatt med pepparmyntsolja, vilket gör att den känns mer som vanligt när man borstar tänderna. Det här pulvret löser upp sig helt, så om man har ont om vatten så kan man borsta tänderna ändå.

Tandborste med benhandtag (Bone-handled toothbrush)
Enligt uppgift är borsten ”naturliga”, men vad det egentligen är, vet jag inte. Enligt tradition så ska det vara svinborst, och det kan det nog vara. Det är en ganska stor borste och styv, så den är inte direkt behaglig att använda. Men den fungerar utmärkt och nästa gång man åker på en 1700-talshelg så kan man borsta tänderna utan att skämmas. Om man nu vill borsta tänderna offentligt…

Mer åsikter
Är jag nöjd med mina inköp? Ja, absolut. Jag tycker det är toppen att man faktiskt kan få tag i produkter efter autentiska recept. Man kan ju göra dem själv, mer eller mindre enkelt, men jag föredrar att kunna köpa. För min plånbok så är de här produkterna definitivt prisvärda och allt jag testat har varit välgjort och av en utmärkt kvalité. Produkterna innehåller inga konserveringsmedel, men min läppsalva som jag haft i 10 månader är fortfarande fräsch. Man kan ju alltid förvara dem i kylskåp för att förlänga livstiden och vara noga med att använda rena händer.

Kommer jag att handla igen? Oh ja. Till exempel Damask puder från 1600-talet och några av 1800-talsprodukterna. Sortimentet utökas med jämna mellanrum och jag är nyfiken på vad som kommer härnäst.

Jag hoppas att ni har haft nöje av min recension. Jag är på intet vis sponsrad av Ageless Artifice, det här är mina åsikter om produkter jag köpt själv.

Var med och mingla på Ostindiefararen Götheborg vid Drottningbryggan, Skeppsholmen

2010-06-13T19:58:00.007+02:00

14-19 juni

Ostindienfararen Götheborg anländer till Stockholm omkring måndag den 14 juni för att deltaga i festligheterna kring bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling.
Vi har blivit ombedda att mingla på skeppet och nedanför på kajen på Skeppsholmen under de dagar i samband med Bröllopsfirandet som skeppet ligger i Stockholm. Ersättning utgår i form av lunch och fika tillsammans med manskapet på skeppet samt möjlighet att bese skeppet.

Följande dagar är aktuella: måndag 14/6, tisdag 15/6 samt lördag 19/6. Trolig tid för minglet är 11-19. Vi har dock inte fått tiden bekräftad ännu men räkna med dessa tider. Tidpunkter för lunch och fika är inte heller fastställda.

Man måste vara ombytt och klar när man anländer. Det går inte att byta om på plats, och det finns ingen plats att förvara medhavda korgar, väskor och andra pinaler, så ta bara med det du verkligen behöver! Vi hoppas kunna ordna någon plats att ställa picknickkorgar på så att vi kan ha picknick i slänten på gräsmattan nedanför skeppet.

Beställaren har uttryckligen begärt blandat högre stånd/borgare/arbetare/vardagsdräkter/festkläder. Då höga krav ställs på dräkternas historiska korrekthet från beställarens sida så kontakta oss om du är osäker på din dräkt. Det är viktigt att man har en så komplett dräkt som möjligt med huvudbonad/peruk/håruppsättning, detaljer m.m. Hellre en komplett vardagsdräkt än en halv festklädnad.

Platserna är begränsade och först till kvarn... Anmäl er snarast till herrskapet Löfgren, 6xa.lofgren@comhem.se Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den . Frågorfrågor kan ställas till denna mail eller Gustafs Skåls telefon 08-50212142, Anders mobil 0731-595064 eller Annas mobil 0731-519668.

Varmt välkomna !

Välkomna till danssalong den 5 juni

2010-05-28T09:52:00.002+02:00

Vi hälsar alla välkomna på danssalong på Kristinehovs malmgård på lördagen den 5 Juni, kl 18.00.

En lätt rätt och bordsdryck kommer att serveras samt några olika sortes Thée och även Caffe om någon önska detta, men övrig dryck medtages av gästerna.

Ta gärna med något från sött till salt! Pajer, bakverk, oliver, ostar, bröd med mera till kaffebordet. Husgeråd finnes!

Vi startar kl 18 med en lätt måltid för att sedan träda i dansens virvlar kl 20 om aftonen.

Tillfälle till conversation och lekar kommer att finnas.

140 RdR (helst jämna pengar!) erlägges vid ankomsten till fru Rosen. (för lokalhyra och lättare förtäring)

O S A: till annalind@comhem.se senast den 3 juni

Hjärtligen välkomna önskar kvällens värdinnor Fru Lindqvist, Fru Löfgren och Fru Rosen.

Inbjudan till bal på Råda Säteri

2010-05-23T10:07:00.002+02:00

Ni är inbjuden att den 2:a oktober delta under en fantastisk afton i 1700-talets tecken!

Balen äger rum på Råda Säteri, en byggnad med anor från 1700-talets mitt, belägen nära Göteborg. Under aftonen bjuds det på trerätters sittning, harpospel, dans till Junekvintetten och underhållning.

Aftonens meny
Fransösk ärtesoppa
Grillad af får med ärtskockegröt, musnötesmör och säsongens grönsak,
Mandel-Ost med björnbär i honung

De danser som kommer att dansas är Gustafs Skål, Retour de Spa, La Belle Louise, Jenny Pluck Pears, Hole in the Wall, Z- Menuet, Anglaise, Henes Kong: höghet Drotningens Anglois och Gustaf Wasa

Varmt välkomna önskar Westgiöta Gustavianer

Praktikaliteter
Kostnad: 650 kr
Klädsel: sen barock, rokoko, tidig empir
Plats: Råda Säteri (Mölnlycke)
Åldersgräns: 18 år och uppåt
Matallergi etc: vi fixar detta! :)

Mer information, hur man anmäler sig osv hittar du på http://www.gustavianer.com/index.php?option=com_content&task=view&id=141&Itemid=41

SGS 1700-talsforum

2010-05-19T14:30:00.002+02:00

Jag skulle vilja slå ett slag för det forum som numera finns på hemsidan. Det är lite tunnsått med diskussionerna där, men det är ju en ypperlig plats för diverse olika saker. Kört fast i din sömnad? Fråga på forumet om någon har ett tips. Letar du efter något, eller har du hittat något fantastiskt du vill dela med dig av? Forumet är ett sätt att nå ut. Diskutera böcker, seder eller något annat som intresserar dig.

Man måste logga in för att kunna se forumet, så det är bara medlemmar som kan se vad du skriver.

Ny länksida

2010-03-29T01:31:00.002+02:00

Jag har roat mig med att sammanställa en lista med alla objekt av typen 1700-talsdräkt och dito tillbehör som jag har hittat i Göteborg Stadsmuseums databas.
Från början gjorde jag listan mest för min egen skull eftersom det blev för mycket bokmärken att hålla reda på i min webbläsare, men sedan slog mig tanken att den kanske kan vara intressant även för andra, eftersom sökmotorn i museets databas inte alltid är så lätt att ha att göra med.

Jag slängde dit några engelska översättningar när jag ändå höll på. http://inedahl.com/elin/gsm.htm

Om sidan kan vara till glädje för andra är jag glad. Jag tar gärna emot synpunkter och tillägg om så skulle vara!

Med vänlig hälsning

Elin Berg

Salong den 7e martii

2010-03-29T00:47:00.006+02:00

Kära Vänner

Salongen på Kristinehov i söndags blev en av de där magiska stunderna när 1700 talet känns riktigt nära. Förutom skön musik och högläsning kom samtalet till viss del att kretsa kring Årstadagböckerna och dess författare Märta Helena Reenstiernerna. Detta är ett ämne, som för min egen del, startade min vurm för 1700 talet.

Årsta Gård med dess ägor och omgivningar är till stora delar det vi i dag benämner ”söder om söder”. Detta är min hembyggd.

Till skillnad från stenstaden kan det vara svårt nu i 2000 talet få en bild av hur det en gång såg ut. Det som var ”landet” när jag var liten för bara 60 år sedan är till stora delar borta. Små torp och lador låg lite överallt och den ”riktiga” staden slutade vid Liljeholmsbron. Få delar av vår huvudstad har genomgått så stora ändringar när det gäller bebyggelse som Brännkyrka Socken.

Det gamla kulturlandskapet har uppslukats av en bebyggelse med få beröringspunkter till hur det en gång varit.

Men för den som vill kan spåren till en gången tid ännu ses bland höghus och motorvägar.
Att tidigt en sommarmorgon cykla från Liljeholmen via Årsta Gård till över Årstafältet är underbart. Följa gamla Götalandslandsväg till Brännkyrka Kyrka. Stanna till en stund vid Märta Helena Reenstiernerna och hennes makes gravsten. Fortsätt via Älvsjö gård till Långbro och därifrån förbi Långpannan, Hökmossen, Fågelsången tillbaka till Hornstull.

Planering göres med hjälp av Årstadagböckerna. Mörka höstkvällar kan man med fördel ägna åt dessa förberedelser. Är man riktigt flitig kan man till och med förnimma Fru Reenstiernernas röst under rundturen. Färdvägen kan dessutom varieras nästan i oändlighet.

Förutom dagböckerna rekommenderas ”Brennkyrkia Sochn” av Jonas Ferenius och Harald Gustavsson.

Er ödmjuke tjänare

Åke Lindqvist

Vauxhall den 19 martii

2010-03-22T14:37:00.009+01:00

När vi närmade oss Kristinehof, var hela gårdsplanen illuminerad. I varje fönster brann ljus och man kunde se huru människor rörde sig innanför fönstren. Det gav en illusiorisk känsla att få stiga in i det varma, ombonade huset, det var som om vi klev tillbaka några hundra år.

Eftersom vi själva inte var i dräkt, fick vi raskt förpassa oss upp en trappa till ett av entré-rummen för att där ikläda oss särk, korsett och passande klädnad. Vi hälsade varmt på familjen Malmros som för kvällen skulle leda oss i musiken.

När vi så var passabelt klädda tog vi oss ned i salongen och gjorde vår reverens inför de församlade. Där var ett muntert samspråk och strax drogs vi in i diskoursen angående både spetsar och plymer.
Så ringdes det för middag och vi tog oss upp en våning till salen för att därvid småbord, äta en mycket läcker middag. Till middagen serverades också ett antal supar, egen medtagen claret och vatten i karaffer med vår konungs namnchiffer på.
Brännevinet var hemforslat av Fru Sara från landet Romania. Det var därefter kryddat på mångahanda vis och fick en god smak och lång eftersmak.

Samtalet blev mycket aimabelt vid bordet. Jag komplimenterade bland annat Fru Elin för hennes mycket vackra dräkt och fick själv mycket beröm för mina nya rosenspetsar.

Så var då middagen slut och vi passade på att samla oss ned i stora salen, där dansen började. Maitresse de dance Anna Löfgren tog oss genom dansen alla turer. Själv tog jag dock det lite lugnt och var mest sittfru, men hade en mycket trevlig conversation med många.

Vi fick också se några mycket vackra dansnummer som framfördes av Herr och Fru Löfgren samt Fru Sara med danspartner. En trevlig dame som trakterade nyckelharpa spelade några polskor som gladde oss alla och avslutade det hela med en ballade från medeltida tid som vi alla kunde sjunga med i.

Dansen fortsatte då jag förpassade mig in i salongen igen och passade på att conversera med Herr Harrsjö-Grahn, bland annat om lifvet på Gotland som äro hans hemort. I stora salen pågick dansen till Herrskapet Malmros instrument. Min väninna, Fru Maud, kom därifrån alldeles vimmelkantig och echoufferad av allt svängande.

I salongen serverades också en mycket läcker buffé av allehanda gotter och kakor, tillsammans med thé och kaffve.

Så vore det lottodragning med mycket fina priser, själf hade jag skänkt en presenter-kort från min nipperbod om 200 riksdalrar. Jag passade på att placera mig vid Fröken Lagercrantz, men ingen av oss hade någon tur i spel. Vi komplimenterade varandra då, att vi säkert mer hade tur i kärlek.

Fru Sara försålde också vid tillfället ett antal vackra hattar och schalar som hon medtagit från landet Romania. Sjelf inhandlade jag en vidbrättad schäefferhatt med stor kulle. Den skall jag smycka enligt senaste mode. Jag fick också en chemise i tunnaste silke, som jag beställt av hennes sömmerska.

Tiden flög iväg och mycket snart var uret vid pass half två på natten, vilket föranledde Fru Maud att nu beklaga att vi måsta ta oss hem. Vi bad att få rekommendera oss och gick sålunda upp till ofvanvåningen för att igen ikläda oss de moderna kläder vi aflagt vid vårt inträde i huset.
Så packade vi ned våra 1700-talskläder i kofferten och anträdde resan, meddelst T-banan till Mörby för att där ta en droska hemåt.

Nu inväntar jag bara nästa middag på det underbara Kristinehof, som ren inträffar den 27 martii nästa lördag om aftonen. Den vill jag icke missa.

Jag tackar en än gång för en förtrollande afton och hoppas snart på att kunna visa bilder från evenemanget.

Madame Carina Rosen

Välkomna till Gustafs Skåls nya hemsida!

2010-03-05T22:07:00.002+01:00

Kära medlemmar i går lanserades SGS nya hemsida officiellt.

Skillnaden mellan den gamla och nya hemsidan

Även om den nya hemsidan erbjuder en helt ny design så är de stora förändringar under ytan. Vår nya sida är dynamisk vilket i korthet innebär att den är baserad på en databas och byggs ihop varje gång någon klickar på en länk. I praktiken innebär detta en helt ny flexibilitet som gör det möjligt för sidan att växa allt eftersom våra behov förändras.

Web 2.0

Den gamla statiska hemsidan fungerade som en vinjet för sällskapet. Den nya sidan är tänkt att fungera som ett medel för kommunikation mellan medlemmarna. Därför finns det i nuläget en chat och ett forum. I framtiden finns planerat; omröstningar, möjlighet att kommentera artiklar och bilder mm.

Bildarkivet

I det nya bildarkivet så skapar och administrerar du dina egna album. Det enda som behövs är att du aktiverar ditt privata lösenord sen kan du börja tanka upp bilder.

Länkarkivet

Det nya länk arkivet gör det möjligt för dig att på ett enkelt sätt föreslå nya länkar.

SGS utskick

Från och med nu administrerar du dina egna epost-uppgifter från hemsidans medlemsdel. Om du byter epost-adress måste du själv ändra på hemsidan för att du ska fortsätta få utskicken.

Den nya sidan är ett lagarbete

En stor fördel med att sidan är dynamisk är att flera kan hjälpas åt att administrera den och det behövs inga kunskaper i html. En person sköter bildarkivet, en kalendariet, en länk arkivet, en chatten en forumet och så vidare.

Vill vara en del av redaktionen?

Just ny söker vi:

Artikelskrivare

Matbloggare

Ansvarig för dokumentarkivet

Ansvarig för forumet

Ansvarig för medlemsutskicket

Hur du får tillgång till medlemsdelen

Om du sedan tidigare finns i Sällskapets e-postlista

Klicka på ”logga in” i övre högra hörnet och klicka sedan på ”glömt lösenordet?”

Du kommer till en ny sida där du fyller i den e-postadress som finns i Sällskapets e-postlista. Följ sedan instruktionerna i det mejl du får (OBSERVERA att användarnamnet är ditt för- och efternamn med mellanslag mellan namnen).

Om du inte tidigare uppgivit din epost-adress

Skicka en mejl till redaktionen@gustafsskal.se, så lägger vi upp dig manuellt. Du får då ett temporärt lösenord. Kom ihåg att ändra lösenordet under ”mina uppgifter” första gången du loggar in!

Eder ödmjukaste tjänare

Carl Håkan Essmar
Sällskapet Gustafs skåls Nätmästare

Skeppsråttan

2010-02-11T05:57:00.001+01:00

Jag är förtjust i vis-sångaren Stefan Andersson. Han framför nyskrivna visor med historiskt innehåll, ofta från västkusten och Göteborg. Han sjunger om män, kvinnor, barn, fångar och fångvaktare, kungar, sjömän och bönder och han levandegör och dramatiserar människors upplevelser, tankar och känslor. Arrangemangen är imponerande vackra, gripande eller mäktiga, allt efter innehåll, med blåsintrument och tom en kör av pojkröster på den senaste skivan Skeppsråttan.

Möt t ex lotsaren Caspar Mattsson, från Brännö, som var med när skeppet Götheborg krossades mot klipporna med all sin last 12 september 1745, eller de svenska soldaterna som spanar efter dansken från Älvsborgs fästning 1719, eller lyssna på piraten Lasse i gatan som med kungens lov härjade fritt på haven 1710, eller om när hela staden Göteborg brann 1802, eller sången om Skeppsråttan, en nioårig pojke som egentligen hette Jacob Steffenborg och reste som skeppgosse med skeppet Götheborg till Kina 1743.

Jag rekommenderar också Stefan Anderssons skiva från förra året, No. 90 Kleist, om människorna och livet kring Marstrands fästning, Sveriges säkraste fångbunker för de värst kriminella, vilket byggdes på en ö under brinnande krig av fångarna själva för att sedan bestå i hundratals år. Också här möter lyssnaren olika röster från olika tider.

Madame Simms

Vauxhall å Kristinehof den 19 mars

2010-02-06T20:12:00.015+01:00

Sällskapet Gustafs Skål inbjuder Dig till Vauxhall på Kristinehofs Malmgård den 19 mars.

Här bjuds du på massor av musik, dans och glada muntrationer.

Vauxhallen börjar kl 19.00 om aftonen och priset är 240 daler/specie för medlemmar. Icke medlemmar är naturligtvis också välkomna till det facila priset av 360 daler/specie.

Middagsbuffén som serveras på öfre våningen kommer bestå af ett urval av tidsenliga anrättningar med fisk, kött och grönsaker, bröd, smör och ost. Det kommer finnas något för alla smaker! Kostnad för buffén äro 50:- daler/specie som betalas på plats. Vid förköp av buffén blir priset 35:-.

För Er som vill dansa kommer maitresse de la danse Anna Löfgren att föra Eder ut i contredance och anglaise. Musique till dansen kommer att hållas av Trio Cimarosa.

Anmälan till Vauxhallen sker genom inbetalning till Sällskapets plusgirokonto 648 11 46-6.

OBS! Begränsat antal biljetter.

Du som har frågor eller vill anmäla matallergi eller erbjuda din hjälp, kontaktar herrskapet Löfgren på mail: 6xa.lofgren@comhem.se eller telefon: 08-502 121 42.

Vi önskar Er hjärtligt välkomna att fira att ljuset och våren är i antågande till vår hufvudstad!

Salong och firande av vår konung den 24/1

2010-01-24T23:43:00.003+01:00

Så hemkommen från vårt kära Kristinehov, sätter jag mig ned och försöker skriva ned mina intryck av kvällen. Då min droska var något dearrangerad och behövde en snabb reparation, anträdde jag min resa först vid 17-tiden. Gudskelov fanns omklädningsmöjligheter på stället, vilket klart förenklade min färd.

Vid pass 6 inträdde jag i gemaken och möttes av en varm och gemytlig atmosfär. Vid bordet serverades en lättare smörgås och olika bakverk, krönt av en konungslig tårta av vår allas fröken Englund. Vi lät oss väl smaka av delikatesserna och underbart kardemumma-kaffe samt chinesiskt te.

Så skålade vi för vår konung och sjöng vår sång Gustafs Skål. Vår värdinna Madame Lagercrantz läste ur några anekdoter.

Jag tog plats vid några av de mer dansanta damerna och herrarna, där vi diskuterade hår- och klädesmodet. Alla var för dagen klädda i en mycket aimable dräkt.

Jag cirkulerade bland de närvarande och hamnade jag till slut vid vår trubadur som stämde upp i en sång om trevligheten i sällskapet.

Betjäningen var mycket rask och intet fanns att klaga på vad gäller förtäringen. Fru Lindquist höll med fast hand betjäningen i förmaning.

Fröken Johanna önskade spela Frågor och Svar så vi slog oss ned för att under skratt och gamman ställa frågor och svar till varandra.

Tiden rann snabbt och snart var klockan vid pass 10.

De som fortfarande hade orken kvar hjälptes åt att förpassa resterande rester till köksregionerna.

Så anträdde jag min resa hem, tillsammans med herr Ordförande och Madame Lagercrantz.

Jag tackar än en gång för en trevlig afton och beklagar alla som icke kunde deltaga.

Madame Rosen

Bilden är tagen av Madame Anna Lindquist

Jean Bernadotte - mannen vi valde av Herman Lindqvist

2010-01-17T20:19:00.005+01:00

Vad känner du till om Jean Bernadotte (1763-1844), Sveriges förste importerade regent som inte var av kunglig börd och vår nuvarande kungafamiljs anfader? Vem var han och hur gick det till när han erbjöds Sveriges krona 1818 och när han på kort tid lyckades med att inkludera även Norge, något som många före honom drömt om?

Den välkände Herman Lindqvist skriver lättläst och fängslande om Karl XIV Johans bakgrund i sin senaste bok "Jean Bernadotte - mannen vi valde". Jean Bernadotte var inte vem som helst utan en karismatisk man utanför adeln som tog sig upp genom helt egna förtjänster. I gengäld fick han förtroende från de allra flesta håll.

Han var också den förste (och siste?) som använde sig av luftballong för flygspaning. I boken finns en härlig bild av detta från slaget vid Fleurus och Rhen 1794. I Sverige lever hans namn vidare också i och med att han gärna åt en särskild skogssvamp som sedan dess har fått heta Karl Johan.

/Madame Annika

Själv har jag bara läst AnneMarie Selinkos roman om vår första Bernadottska anmoder och drottning - Desideria (eller som hon själv ville nämnas; Désirée). En nog så intressant bok men den här boken skall jag verkligen läsa!

Madame Etiquette

Tack

2010-01-08T16:35:00.002+01:00

Jag skulle vilja buga mig och tacka alla som gjorde Trettondagsbalen till en alltigenom trevlig upplevelse. Från den goda och rikliga maten, till dansen. Så tack till far och dotter Lindqvist, spelemän, dansmästarinna, pigor och drängar. Tack också till mina medspelare i Kapten Puff. Och naturligtvis också ett tack till alla gäster- utan deras vackra dräkter och festhumör så hade balen inte varit någonting!

Viktigt meddelande ang Trettondagsbalen!

2010-01-01T16:34:00.002+01:00

Nu är det fullt!

Vill även passa på att påminna er som kommer om att ta med egen dryck, gärna i tidsenlig flaska.

Tänk på att komma i tid om ni inte vill missa teaterföreställningen.

Varmt välkomna!

Anna Lindqvist

Trettondagsbal

2009-12-29T21:52:00.003+01:00

Glöm inte att anmäla er till årets första bal. Det blir en hejdundrande fest med god mat och ypperlig underhållning.

Lite mer julklappstipps, i sista minuten..

2009-12-21T14:44:00.007+01:00

Tio år av landsflykt av Germaine de Staël (Bakhåll, 2009)

Germaine de Staël (1766 - 1817) gjorde sig känd som populär och frispråkig salongsvärdinna under 1700-talet, hon skrev böcker och kom snabbt på kollaps med Napoleon som hon avskydde och starkt kritiserade. Han å sin sida gjorde allt i sin makt för att göra livet svårt för henne och försatte henne i landsflykt. Hennes böcker skulle inte få läsas av folket.

Den självbiografiska "Tio år av landsflykt" är redigerad för eftervärlden av hennes son, Auguste de Staël, vars far Erik Magnus Staël von Holstein var svensk ambassadör i Paris. Sverige blev också hennes mål och sista tillflyktsort undan Napoleon men vägen dit var lång och kantad. Napoleon var noga med att hon inte skulle kunna ta sig till London, känd som fristad för fritänkare under den pågående tiden, så hennes resa gick istället österut via Schweiz, Österrike, Polen och in i Ryssland ända till Moskva. De tyska furstendömena låg alla redan för Frankrikes fötter och Napoleon var på god väg att göra sig själv till allenarådande härskare över ett allt större rike. Hon besöker både slott, stränga kloster och ryska tsarfamiljen på vägen.

"Tio år av landsflykt" är till en början aningen snårig, skriven som den är under starka känslor men redigerad av henne i efterhand och då mer nyanserad. Stilen är lite blandad och skulle nog så vara. Det är även av samma skäl som den blir intressant och samtidigt både spännande och fascinerande eftersom den är personligt hållen.

Eller kanske ett nyskrivet historiskt matlexikon för den både mat- och historieintresserade? Den kunnige Jan-Öijvind Swahn inleder sin bok Stora matlexikonet med:

"När du sitter där på morgonen och brer smör på ditt knäckebröd och sen toppar det med en skiva ost - har du då nånsin tänkt på att det du just ska till att stoppa i munnen inget mindre är än ett helt kulturhistoriskt museum, om än i miniatyr?"

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918546564X
　
　

För den som har undgått det så har det kommit flera välgjorda produktioner gjorda på böcker från 1700- och 1800-talen på DVD (utöver alla Jane Austen). Ett smakprov är:

John Adams - nyproduktion som just visas i TV om en av USAs mer okända presidenter som levde under 1700-talet (1735 - 1826). http://cdon.se/film/john_adams_(3_disc)-4166988
Tom Jones
Middlemarch
The tenant of Wildfeel Hall http://cdon.se/film/bbc_-_box_1_(5_disc)-7483472
Vanity fair http://cdon.se/film/bbc%3a_vanity_fair_(2_disc)-4065212
Aristocrats - biografisk bok av Stella Tillyard om de aristokratiska men "vanartiga" systrarna Lennox. http://cdon.se/film/aristocrats_-_systrarna_lennox-4187820
Hornblower - hela serien i en box. http://cdon.se/film/hornblower_-_collection_box_(8_disc)-574626
Systrarna Brontë Collection http://cdon.se/film/systrarna_bront%c3%ab_collection_(5_disc)-805333

Håll ögonen öppna!

/Madame Simms

Släkten, pengarna & Caroline Gother

2009-12-14T10:49:00.005+01:00

Marja Taussi Sjöberg: Släkten, pengarna & Caroline Gother (Atlantis, 2009)

Mademoiselle Caroline Gother levde mellan 1761-1836, mestadels i Stockholm, och dog som en av Sveriges mest förmögna kvinnor. Hon kom från en buren grosshandlarfamilj med goda kontakter inom de ekonomiska nätverken. Trots detta gifte hon sig aldrig ,vilket är lite underligt, men tack vare att hennes systrar strategiskt giftes bort med andra framgångsrika familjer eller rent av de adliga, så tryggades även hennes egen framtid genom arv och det sociala ansvar som familjebanden både innebar och gav med sig. På samma sätt förvaltade hon sin egen egendom och lånade ut pengar när hon senare i livet hörde till de riktigt välbärgade i riket.

Författaren, som är professor i historia vid Umeå Universitet, har använt sig av ett av Caroline Gothers stora nöjen, hennes detaljerade och nogranna bokföringsarbete som hon upprätthöll livet ut, också för sin systerdotters räkning då hon kom att bli som en egen dotter för henne. Flickan var döv från födseln och Caroline ville sörja för att hon fick ett så tryggat liv som möjligt med tanke på hennes handikapp. Också utifrån olika uppgifter här och där, nedtecknade i t ex loggare för praktiska ändamål kan man försöka rekonstruera vad för sorts liv man levde och hur man i Stockholm påverkades av krig i världen, revolutioner, epidemier , tronbyten etc. Resultatet ger en levande bild och en intressant levnadsteckning av hur en ensamstående kvinna kunde leva sitt liv med framgång trots motgång.

Caroline Gothers far lät bygga De Gotherska husen vid Högalidskyrkan på Södermalm och familjen bodde där tidvis i just desamma byggnader som 1790 köptes av grosshandlare Georg Fredrik Diedrichson och som revs för att lämna plats åt Kristinehovs malmgård! Spännande va?

Och så en länk till SvD 4 december 2009 som handlar om Fredrich Melchior Grimm (1723-1807) som försörjde prominenta människor runt om i Europa med prenumerationer på brev med all möjlig information från den franska huvudstaden. Skribenten Stig Strömholm kallar honom för informationssamhällets främsta vägröjare.
"Baronen som bloggade från 1700-talets Paris"

Här är länken om inte den ovan funkar: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/baronen-som-bloggade-fran-1700-talets-paris_3887973.svd

Annika Simms

Boken kan köpas hos AdLibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173533254

Julbord på Kristinehov

2009-12-07T21:23:00.014+01:00

I full stass kom vi alla som tänkte äta ett genuint julbord, till Kristinehovs Malmgård.

Gården var smyckad med granar och eld-kasar som värmde gott innan vi steg in genom stora dörren. Efter att ha hängt av oss pelisserna och kapporna bjöds på varm bischoff, vilket värmde ända ned i tårna.

I trapphallen hängde en för julen smyckad takkrona med rönnbär och mossa, mycket smakfullt.

Ett underbart bord var dukat för oss alla i stora salen och till vår egen trubadur intog vi våra platser. Efter att ha beställt vår dricka var det dags för stora sillbordet, oh vilken mångfald. En nyhet för mig var den rökta sillen samt en helt ny anrättning av potatiskaka. Mycket gott!

Ljusen spred ett milt sken över bordet och snart pratades det muntert mellan bordsgrannarna.

Ett julträd stod på podiet, smyckat med äpplen, saffranskransar och levande ljus. Detta är ett mode vi lånat från hofvet.

I vanlig ordning skålade vi för vår konung med första versen av Gustafs Skål. Sedan lät vi oss väl smaka.

Det serverades sex anrättningar av den kände kocken Karl-Christer Wallberg. När han inte arbetar med julbord på Kristinehov så utvecklar han bland annat matkonceptet på Skansen, driver restaurang Gubbhyllan och undervisar om mat och vin vid högskolan i Umeå.

Efter att ha kommit till det varma rätterna, sjöng vi andra versen av Gustafs Skål och skålade ännu en gång vår konung till.

Många av damerna beklagade sig högljutt över sitt snörda läge och att de inte kunde imundiga sig så mycket av alla de läckerheter som fanns på borden. Men snapsarna hjälpte ned mat och en rask promenad i rummen och på gårdsplanen gav plats åt desserterna, där inget fattades.

Stämningen var hög när vi fick celebert besök av gårdens tupp, Gustaf, som ville se om där fanns något läckert även för honom.

Kvällen avslutades i sång och gamman. Detta är något som vi gärna gör om. Jag kan bara beklaga de som inte kunde vara närvarande denna afton.

Nu längtar vi med stor förväntan på Trettondagsbalen.

Mer bilder från vår trevliga sammankomst hittar du under foton. Bilderna är tagna av Madeleine Lagercrantz.

Carina Rosen

Köp- och säljdagen samt foton

2009-11-08T23:47:00.002+01:00

Så trevligt att den blir av! Jag har några par skor till försäljning... Ska leta igenom garderoberna för att eventuellt finna fler herr- och fruntimmersnipper.

Jag har inte lyckats lista ut hur man lägger upp sina bilder på medlemmarnas fotosida (eller jag kanske missförstått teknikens under, och sidan är icke alls medlemsadministrerad?). Men jag har några foton jag kunde visa här. Återkommer med detta!

En amerikansk hemsida att förfäras eller förföras av...!

2009-11-08T19:38:00.004+01:00

En vän till mig tyckte jag skulle titta in på denna hemsida, och att jag särskilt skulle kolla fliken 'period costumes' och 'assecories'!
Hennes syster hade tydligen fått sin brudklänning uppsydd av denna svindyra dam, "men även en blind höna hittar korn" då och då...
En del är riktigt bra (på bild), en del är för 'tacky', men en rätt kul sida ändå!

www.susanhiraoka.com

Madeleine :-)

Trettondagsbal

2009-11-05T21:38:00.001+01:00

Bandbroderikurs på Kristinehovs Malmgård

2009-10-19T22:55:00.003+02:00

Vi var 12 stycken som ville lära oss den ädla konsten av bandbroderi. Vår lärarinna var Marcelle Laliberté, en fransk-canadensisk dam som lärt sig bandbroderi av ättlingarna till de första europeiska nybyggarna. De tog med sig kunskaperna från det gamla Europa och utvecklade den på sitt eget sätt.

Sedan 1400-talet har sidenband använts på olika sätt. De var mycket dyra. Så kallade "silkeskvinnor" vävde banden på en extremt smal vävstol. Silket kom från Italien och den största industrin fanns i Frankrike. Mycket snart spred sig yrket till andra sidan kanalen, England.

Banden prydde ofta handskar som var ett viktigt inslag i klädedräkten, de symboliserade vänskap och lojalitet. Vid bröllop gavs bröllopsgästerna ofta handskar.

Från 1660 började man använda bandrosetter på klädedräkten. Herrarnas byxor, så kallade rhengrevar och kunde dekoreras med upptill 200 m sidenband i rader av rosetter vid midjan och längst ned på knäbyxorna. Karl I av England försökte förbjuda användningen av spetsar och band i guld och silver men den förordningen ignorerades av modesprättarna.

Inte förrän hugenotter började invandra till England började sidenband produceras ordentligt för att vanliga människor skulle ha råd med dem.

Under 1700-talet användes banden mer och mer som dekoration på hattar, klänningar, solfjädrar och väskor. Västar och stomacher bandbroderades för att ge en rikedom av broderier.

Den vanligaste formen av bandbroderi fanns på damernas handarbetspåsar.

Särskilda brodöser skapade blombuketter av band, att använda på hattar och på klänningar och så kallade bröstbuketter. De kunde också vara rikt parfymerade och på så sätt bära sin ägarinnas speciella doft.

Men först på 1820-30-talet slog bandbroderiet igenom på riktigt. Smala sidenband i klara färger med schatteringar, så kallade kinaband. Sidenbandsbroderi finns med i handarbetsboken; Handbook of Useful and Ornamental Amusement som gavs ut 1845.

Under några decennier kom bandbroderiet i glömska och det var inte förrän på 1880-talet som det började användas igen i inredningsdetaljer. Frankrike blev ett av de ledande länderna i framställningen av banden men mycket snart introducerades nya typer av band på marknaden. Sidenbandsbroderi började att kallas rokokoarbete, efter de mönster från 1700-talet som fortfarande används.

I Amerika under den senare delen av 1700-talet blev bandbroderi mycket populärt även bland indianerna som tog upp de europeiska applikationsteknikerna och tillämpade dem efter sina egna mönster.

Sidenbandsbroderi fick en renässans i USA på 1920-talet, babykläder, filtar, pannband och underkläder var det som mest dekorerades. Samtidigt återupplivades konsten i England vid

Manchester School of Embroidery.

Men för att återgå till vår första lektion i bandbroderi. Vi fick lära oss hur vi skapade den perfekta rosen, både med spindelteknik och genom att vika band för hand. Kedjestygn och efterstygn. Hur vi riktigt gjorde, njaa det tänker jag inte avslöja - gå kursen istället.. men titta gärna på bilderna i bildspelet bredvid till vänster.

Kurs i bandbroderi

2009-10-12T21:41:00.003+02:00

Välkommen att gå en kurs i bandbroderi.
Kursen hålls av Marcelle Laliberté som har lärt
sig av ättlingar till de första franska och engelska
bosättarna i Canada.

Kursen börjar den 18 Oktober kl 14.00 på Kristinehovs Malmgård i sidohuset 1tr samt ett kurstillfälle till som vi kommer överens om på plats.

Kostnad: 500:-/per person (i priset ingår lokalhyra, lärare samt förtäring).

Möjlighet att köpa ett startkit för en ringa penning finns.

Anmälan sker till Carina Rosen; carina.rosen@live.se

Välkomna!

Vit hy och pudrad coiffure

2009-10-11T16:53:00.002+02:00

Under Gustafs Skåls kurshelg så höll jag ett föredrag om skönhet på 1700-talet. Att skriva ned allt jag talade om under tre timmar är inte görligt, men en liten artikel om smink har jag fått till.

Skönhetsidealet

Vilken epok vi än hör till så vill vi vara vackra. Idealen varierar, men hur de än ser ut, så är det eftersträvansvärda. På 1700-talet skulle man ha blek hy för att visa att man hade råd att inte arbeta i solen. Rosiga kinder var ett bevis på hälsa och även den lilla munnen fick gärna vara röd. Som en konstrast till det vita och röda, så kunde en och annan svart mouche vara på sin plats. Ögonen sminkades inte, men ögonbrynen fick gärna vara mörka. Hyn skulle vara blank- som porslin, men inte håret. Puder gav det en passande matthet som vacker kontrasterade mot ansiktets glans.

Det är bilder vi får vända oss för att se hur människor såg ut, men använda sig av målningar som bevis är en smula vanskligt. Den konstnärliga friheten (eller kunden krav) kan förvandla och försköna. Se bara på änkedrottning Lovisa Ulrika, när Roslin avbildar henne. Enligt samtida beskrivningar ska hennes hy vara ganska rynkig och förstörd, men porträttet visar visserligen en äldre kvinna, men inte ser hennes hy så hemsk ut.

Samtidigt så speglar också porträtten dåtidens smak och ideal, så naturligtvis så kan man tillåta sig att dra några slutsatser. Till exempel så kan tydligt se fler riktigt bleka ansikten under det tidiga 1700-talet. De vita ansiktena tycks också höra till de mer formella porträtten. Rouge däremot, förekommer oftast, även när ansiktsfärgen är mer naturlig.

Det är visserligen två olika konstnärer som har avbildat den vackra Charlotta Fredrika Sparre i mitten av 1700-talet, men det är ändå intressant att se samma person i två mycket olika ansikten. På båda porträtten bär hon maskeradkostym, men som vestal är hennes ansikte tämligen rent, även om hennes röda kinder nog snarare är rouge än naturlig upphetsning och hennes hår naturligt. Som La Folie är hon betydligt blekare i hyn och håret pudrat.

Några ord om produktval

Ett flertal av dåtidens skönhetsprodukter var giftiga och har därför inte använts. Hur tidsenligt det än är med vitt pigment från bly och tenn, eller rött från blymönja och cinnober, som innehåller kvicksilver, så har jag avhållit mig från dem. Titanoxid och zinkvitt är vita pigment som kom på 1800-talet, men eftersom fungerar på samme sätt som blyvitt och tennvitt, så är det fullgoda ersättningar. Jag behöver kanske egentligen inte säga det, men låt mig understryka att man aldrig ska använda giftiga produkter i smink.

En annan produkt som ofta förekommer under 1700.talet är spermaceti, en vaxliknande substans som kommer från kaskelotvalen. Det är inte giftigt och det är möjligt att det går att få tag i, om man är beredd at betala, men av etiska skäl så har jag inte forskat i saken. Däremot så har jojobaolja likartad kemiska egenskaper och fungerar bra som substitut.

Sminkningen

Mina vackra modeller, Caroline och Abigail, innan de blev sminkade.

Och efter

Man skulle som sagt inte bara vara blek, man skulle ha en blank hy också. En vacker hy beskrivs ofta som emaljerad eller fernissad.. Även om man inte vitsminkade sig, så kunde man använda krämer som innehöll pärlemor, för att ge huden ett vackert skimmer. Eller varför inte ”En beundransvärd fernissa för huden”, en blandning av äggvita, citronsaft och rosenvatten som skulle göra huden blank och fin. I alla fall tills äggvitan torkat och börja krackelera… Rouge fanns i ett flertal röda nyanser och kunde appliceras lite olika. Över hela kinden, där man blir naturligt röd när man rodnar, eller i mindre fält mitt på kinden, eller på kindbenen.

Caroline fick en kraftig makeup, det vita sminket är titanoxid. Eftersom det var i puderform så behövde jag först grunda med en pomada.. Det finns en mängd olika recept, det jag valde att göra bestod av mandeolja, bivax och jojobaolja, samt lite rosenvatten. Det blir en mycket fet kräm. Sedan doppade jag en makeup svamp i det vita pigmentet och arbetade in färgen. Det var lite knepigt att få färgen jämn och resultatet blev ganska kladdigt. Det här är ingen hållfast sminkning. Eftersom det var en provsminkning så sminkade jag bara Carolines ansikte, hade det varit för en bal så hade all synlig hud blivit målad.

På 1700-talet gjorde man inte skillnad p rouge och läppsmink och på Caroline använde jag en röd pomada till både kinder och läppar. Den röda färgen utvunnen ur oxtungerot. För att färga ögonbrynen något, så gnuggade jag dem med hel nejlika som jag bränt. Det ger en ganska bra svärta, men tyvärr hade det feta sminket hamnat lite fel och ögongrynen blev lite gråare än väntat. Som kronan på verket placerades några väl valda moucher ut. Jag stansade ut mina i en vanlig hålslagare och svart papper. Jag har tidigare provat att stansa ut svart taft, men då behöver man preparera tyget först, annars trasar sig tyget bara. Ett tunt lager lim som får torka fungerar bra.

Abigail är sminkad på samma sätt som Caroline, men med andra pigment. I stället för titanoxid så använde talk och som ni kan se så fungerar det helt annorlunda. Hyn blev lite blekare, men inte alls så vit och täckande som titanoxiden. Zinkvitt ska täcka bättre än talk, men sämre än titanoxid, men tyvärr har jag inte haft tillfälle att prova.

Kinder och läppar är målade med ett flytande rouge. Den röda färgen kommer här från rött sandelträ och bresilja som fått dra i brandy. Jag kan lova att det känns på doften! Färgen drar betydligt mer i gult än vad det andra rouget gjorde. Det var lite knepigt att applicera, eftersom det är en vätska, men om man tog lite åt gången så var det inte så svårt. Det här rouget sitter bra och det är enkelt att bygga upp färgstyrkan genom att applicera mer när ett lager har torkat.

När man provar i praktiken så ser man väldigt tydligt hur olika pigment uppför sig. Helt klart så kunde dåtidens damer, och herrar, välja hur mycket de vill vara sminkade. Kanske är det inte helt orimligt att det riktigt vita, giftiga, sminket hörde hemma i galasammanhang och att man vid andra tillfällen valde en mindre täckande färg. Det förekommer inte heller massfall av blyförgiftade damer, de fall jag har hittat har handlat om just kvinnor som sminkat sig väldigt mycket.

Pudrat hår

Att man pudrade håret vitt är väl något som de flesta känner till. Kanske är det inte fullt så välkänt att man använde andra nyanser också. Att pudra håret var ett enkelt sätt att förändra hårfärgen och det fanns i svarta, bruna, gråa och blonda nyanser. Ett vitpudrat hår blir inte kritvitt, det blir grått och i vilken grad beror på vad man har för hårfärg. Det fanns också mer färgglada hårpuder, i blått, rosa och lavendel för den som vågade. För att få pudret att fästa och också få frisyren att hålla, så använde man sig av olika pomador, gärna tillverkade av fett från djur. Eftersom jag använde mig själv som försökskanin och jag inte villa ha djurfett i håret, så valde jag ett modernt substitut i form av hår vax. Man pudrade hår med hjälp av en puderpuff, men man kunde också ha en pudervippa av svandun. Det moderna substitutet fick bli en stor puderborste. Insvept i ett stort lakan och med assistans av Caroline, så pudrade vi mitt hår ute på gården.

Så här såg det ut efter en dust av vitt puder- talk i det här fallet. Man använde också mjöl, stärkelse eller pulvriserat gips. Mitt hår är mörkbrunt, så ni kan se att det blev ganska grått. Pga. tidsbrist, så blev vaxet applicerat lite hastigt och det är lätt att se var pudrat har fäst bäst.

Jag har alltid velat prova färgat puder och vi provade också blått. Det bästa vore antagligen att köpa löst pigment av någon färg man använde på 1700.-talt. Det var troligen det man gjorde, t.ex. i ett recept på blont puder ska man ha i gulockra. Det jag gjorde var dock att köpa en klarblå torrpastellkrita som pulvriserats och blandats med talk. Som ni kan se så blev mitt hår vackert blått.

Hur väl satt pudret? Ja, inte lika bra som vi idag är vana vid att hårprodukter sitter. Om man väljer att pudra håret så får man nog finna sig i att en hell del är borta vid kvällens slut. Man får helt enkelt trösta sig med att det inte satt bättre på 1700-talet. I hårbotten sitter det, däremot- det tog tre hårtvättar att bli av med allt blått pigment.

Avslutning

Det finns alltid mer att lära sig och jag anser mig långt ifrån fullärd. Jag vill hitta fler svenska källor om smink och jag skulle vilja prova att göra fler sminkprodukter själv. Förhoppningsvis till nästa gång jag håller mitt föredrag. Har ni några frågor eller åsikter så blir jag glad över att få höra dem.

Ett stort tack till mina modeller och till Madame Berg som tillhandahöll några av de bilder hon tog på föredraget.

Länkar

La Couturière Parisienne har en sektion om 1700-talsskönhet Här hämtade jag receptet för ansiktspomadan, samt information om ersättningsprodukter och att olika vita pigment faktiskt inte ser likadana ut på huden.

Ageless Artifice Ett amerikanskt företag som tillverkar skönhetsprodukter efter historiska recept, från antiken till 1800-talet. I nuläget har de ett ganska begränsat sortiment, men det kommer att utökas. Jag köpte flytande rouge och röd läpp-pomada för ett mycket rimligt pris därifrån.

Black Phoenix Alchemy Lab Amerikanskt företag som tillverkar parfymer, somliga efter historiska recept. De tillverkar två 1700-talsparfymer, Marie för damer och Vicomte de Valmont för herrar.. Mycket prisvärda.

The Toilets of Flora En komplett skönhetsbok från 1779, med allt man kan behöva för att bli fulländat vacker på 1700-talsvis.

Gårdagens salong

2009-10-05T19:00:00.004+02:00

Vi hade mycket trevligt igår, jag låter bilderna berätta:

Tack för en trevlig kväll!

/Anna

Salong 4e Octobri

2009-10-04T12:24:00.001+02:00

Söndagen den 4:e Octobri från 5 om Aftonen till senast 10, blir det återigen Salong/assemblée å Kristinehovs malmgård i Förmaket och Kabinettet.
Priset är som vanligt 100:- att betala vid dörren.
Tag gärna med kaka el dylikt till Caffebordet! Övrigt drickbart tages också med efter behov.
Kanske det också vankas andra smulor från kurshelgen ...

Temat är "Antiken och Bibeln i 1700-talet". Dåtidens människor kunde alla antikens gudagestalter och Bibelns diton som ett rinnande vatten, och de användes friskt i poesi, sånger och annat. Inget måste, men som ett förslag och som en inspiration! Tag gärna med något i ämnet att underhålla med alltså!

Klädsel är som vanligt 1700-tal (ombyte kan ske på malmgården för de som önskar, men man ska då vara klädd kl 5 och inte börja klä om då).

(OBS att salongen 1 Novembrii är inställd!)

Väl mött!

Madame Lagercrantz

Maskeradfeber

2009-09-23T20:59:00.002+02:00

Själv längtar jag redan till avresan mot Kalmar och maskeraden på slottet! Allehanda kostymförslag stöts och blöts (i den rent bildliga meningen än så länge) och det är inte utan att man känner sig som en lyckliggjord Askunge....

För den som vill ha lite akademisk läsning om 17oo-talets maskeradkultur finns här en sida (på engelska):
The World Upside-Down.

"Vauxhallen börjar, min bror. Mängden är talrik och stor.."

2009-09-20T18:16:00.002+02:00

18e Septembrii var det dags för en första Vauxhall å Kristinehovs malmgård.
Soldater med fruar och barn trängdes med tillresta gäster från när och fjärran för att umgås, dansa och lyssna till vacker musik denna nästan overkligt ljumma septemberafton.
På det med granris beströdda golvet i flygeln, undfägnades vi med sillbord, brännewin, dubbelt öl och Rhenskt vin under glada skålvisor.
Sedan blev det dans under kristallkronorna i Kristinasalen i huvudbyggnaden. Musikanterna var alldeles särdeles bra, måste jag säga!
Mor Sara hade lite försäljning på gården av allehanda varor som kontar, korgar, halslin och tyger.
Vi spelte även kortspel, men inte den gängse campion eller dylikt, utan den populaira "Frågor & svar".
Detta var inte sista gången vi hade en Vauxhall; var så säker!

Ur A M Lenngrens "Samlade skaldeförsök" och ur noterna där, citerar jag vad en Vauxhall är för er som ej vet:

"Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och konsertsal, som i slutet av 1700-talet öppnades i London av en entreprenör vid namn Vaux och avsåg fullkomlig jämlikhet för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta;
b) benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra stora städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för livgardets barnhus, inrymdes i den forna orangeribyggnaden vid norra sidan av Kungsträdgården och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod av en stor salong med schweizeri på ena ändan och spiskvarter på den andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blivit begagnad för arsenalens samlingar och därpå inrymt en brunnsinrättning, nedrevs den år 1852."
Väl mött igen i den återuppståndna Vauxhallen om kanske några månader igen!

Varm välkomna till Vauxhall i morgon!

2009-09-17T09:19:00.002+02:00

Det finns fortfarande platser kvar, så ta tillfället och var med oss och ha roligt!

Sällskapet anordnar en Vauxhall på Kristinehovs malmgård för att förnöja oss själva och, i samband med märkesåret 1809 tillresta föreningar.
Det blir en helafton där hela malmgården är öppen och många aktiviteter bjuds i de olika salarna: dans och dansuppvisning, musik, trubadurer med mera.
I kuvertavgiften ingår ett stort sillbord med måltidsdryck. Enkelt och dubbelt öl samt tidsenligt kryddat brännewin kommer att försäljas på plats mot kontant betalning.

Klädsel: Gustaviansk klädsel (1772 - 1809)

Anmäl er till info@ kristinehovs malmgård eller tel. 08 668 95 68, betalning sker på plats.

När börjar då detta roliga? Jo, klockan 19.00 slås dörrarna upp!

Hoppas vi ses där/ Mamsell Lindqvist

Salongsfäighet

2009-09-09T19:04:00.004+02:00

Gustafs Skål har nu haft den första salongen för hösten och jag passade då på att hålla ett litet föredrag om salongsinstitutionens uppkomst och historia, och detta vill jag nu dela med mig av till er som inte kunde närvara (en sammanfattning från Ingrid Holmquists bok om salongsliv.)

Salongskulturen uppkom i Frankrike under 1600-talet.
Ordet 'salong' började användas under andra halvan av 1800-talet, så under 16- och 1700-talen benämndes de som 'soirée', 'assemblée', eller att man hänvisade till sin "krets" eller "öppna hus", eller till den speciella veckodag som salongen ägde rum på (ex.vis Madame Lagercrantz söndagar!).
Återkommande drag i skildringar av salongsliv är:
1) Karaktär av social gemenskap och vänumgänge och med konstnärliga (litterära och musikaliska), intellektuella eller politiska förtecken. Oftast var salongen blandad men ibland inriktad på ett ämne eller inriktning.
2) Viktigaste verksamhet var samtalet, konversationen.
3) Oftast privat organiserad och i ett hem (med undantag av hovsalongen som var mer representativ och officiell).
4) Kunde också ha en offentlig och professionell prägel som smakdomare och normsättare, som plantskola för konstnärliga begåvningar och som forum för de mer etablerade kulturpersonligheterna för att testa verk och idéer i.
5) Innehöll vissa formella inslag som bestämda tider och att de pågick under en längre tidsperiod. Var du väl introducerad, var du fri att sen komma och gå som du ville.
6) I allmänhet organiserad kring en kvinna.
7) Frekventeras av båda könen.
8) Samlingspunkt för olika sociala skikt och positioner.
9) Tolerant, odogmatisk och icke-fanatisk och ej driven av yttre mål.

Rötter:

Spår från antiken, medeltid och renässans.

Antiken:
Den grekiska hetären (=prostituerade)och kulturellt begåvade Aspasia, som samlade den tidens filosofer som Sokrates kring sig, och var gift med statsmannen Perikles.

Medeltid:
Den höviska kulturen vid medeltida hov, med trubadurdiktare och "Cours d'amour" där man förde samtal om kärlekens väsen, ledda av en högt uppsatt dam. Riddaren fick här sin estetiska och sedliga skolning inför äktenskapet.
Kärlekens natur är ett centralt intresse i 16- och tidiga 1800-talssalonger, vilket kan spåras till medeltiden.

Renässans:
Umgängesstilen vid de italienska renässanshoven med sin kvinnodyrkan och hyllandet av humanistisk lärdom, konstnärliga talanger och sinnlig njutning.

1600-talet:

Kvinnorna var många i de s. k. preciösa salongerna under denna tid. Männen samlades kring kvinnorna för att stödja dem och för att tillgodogöra sig den kultur de representerade.
Madame de Sévigné bildade skola med sin brevstil ända in på 1800-talet.
I Sverige slog salongen igenom genom drottning Kristina som 1653 bildade ett lördagssällskap på Jakobsdals slott (nuvarande Ulriksdal) där man lekte, dansade och konverserade.
Ulrika Eleonora (Karl XI:s gemål) samlade sina vänner under 1680-talet och där Aurora Königsmarck var den mest omtalade hovdamen.
Preciöserna hade en äktenskapskritisk mentalitet, vilket kan utläsas ur drottning Kristinas maximer, bl a.

Fransk salongskultur under 1700-talet:

Började blomstra igen efter Ludvig XIV:s död 1715.
De mest periodtypiska salongerna var seriöst inriktade på idédebatt, litteratur och konst.
Salongen var mer borgerlig och mansdominerad än tidigare, och bestod av det manliga toppskiktet av intellektuella, som författare, filosofer, encyklopedister och även de blivande revolutionärerna.
Värdinnans roll var här medlande och civiliserande. Diskussionerna måste följa hövlighetens lagar ("the rules of polite conversation").
Så småningom tog de politiska klubbarna med enbart män över.
Salongerna var talrika och var ett mycket prestigefyllt företag. Som värdinna fick du intellektuell stimulans, status och makt.
Salongen hade ofta inflytande över utnämningar som t ex valen till Franska akademien.
Berömda värdinnor är Mme de Lambert (1647-1733) och Mme Necker. De skrev bägge dagböcker över sina träffar; från förberedelser till efterarbete.
Den mest kända värdinnan är Mme Geoffrin (1699-1777). Hennes salonger var strikt organiserade och med bildkonstnärer för sig och litteratörer för sig på olika dagar. Politik var ett förbjudet ämne för att motverka spänningar mellan sociala skikt och ideologier.
Hon försörjde vissa av sina protegéer och gav dem husrum, mat, köpte deras verk och betalade även tryckningen av Encyklopedien då den avbrutits p.g.a. penningbrist.
Hon var en av få borgerliga värdinnor och gift en förmögen spegfelfabrikant som bekostade hennes verksamhet.
"Alla" samlades i hennes salonger, inkl. vår Gustaf III.

Under de få salonger som existerade under revolutionsåren fick värdinnan en mer underordnad roll.

Salongsvärdinnor som Mme de Genlis och Mme de Staël gick i landsflykt under revolutionen, och Mme de Staëls nya hem och salong i Schweitz (Coppet) gav impulsen till Tysklands övertagande som salongsfäste efter Frankrike.

Sverige under 1700-talet:

Sveriges främsta salongsfäste var vid hovet. Drottning Lovisa Ulrika som var påverkad av det franska upplysningstänkandet, samlade Tessin, von Höpken, von Dalin m fl ikring sig, och instiftade Vitterhetsakademien 1753, som ju var en föregångare till Gustaf III:s Svenska Akademien 1786.
Gustaf III vidareutvecklade denna hov- och salongskultur med skalder som Leopold, Creutz,Oxenstierna och Kellgren i sin tjänst.
Den första egentliga salongen i Sverige bildades annars kring Hedvig Charlotta Nordenflycht som inledde ett samarbete med poeterna Gyllenborg och Creutz genom det lärda sällskapet Tankebyggarorden.
Dessa lärda sällskap av ordenskaraktär var mer typiska för den svenska litterära kulturen än salongen under sent 1700-tal; t ex "Utile Dulci" med bl a Kellgren och Lenngren. A M Lenngren var även värdinna för det parodiska ordensällskapet " Pro sensu communi" - för det sunda förnuftet.
Där samlades bl a Gyllenborg, Franzén, Leopold, Rosenstein kring hennes tebord.
Även hos upplysningsmannen och bibliotekarien Gjörwell träffades den tidens vittra.
Slutligen kan sägas att 1700-talets salonger/sällskapsliv mer var inriktat på god mat, dans och kortspel än konstnärliga aktiviteter.

Tag dessa lärospån med till nästa salong och så gör vi det till vårt eget!

Marknad i Uppsala

2009-09-07T17:23:00.001+02:00

Den 16:e Augusti så var det 1700-talsmarknad I Linnéträdgården i Uppsala. Ett femtontal medlemmar i Gustafs Skål var där och vandrade omkring i trädgården, förhoppningsvis till glädje för besökarna.

Vädret var vackert, om än något blåsigt, så damerna fick hålla i hatten.

Marknaden var ganska liten, men stånden trevliga. Speciellt godisståndet, där man kunde avnjuta brända mandlar och hemmagjord marsipan. En miniatyrhäst leddes runt i band och även en get, vilket undertecknad lånade, inspirerad av Marie Antionette, så klart.

Även pressen var där och nya medlemmen Johanna som är bosatt i Uppsala, var vänlig nog att skicka urklippet.

När marknaden var över, så fick vi en guidad tur genom Linnémuséet och efter det så blev det mat och musik i Orangeriet.

En improviserad sångstund innan middagen.

Den ”enklare” middag som herrskapet Löfgren bjöd på. Man frågar sig hur en festmåltid skulle ha sett ut.

Det var en mycket trevlig dag och förhoppningsvis så blir det marknad nästa sommar igen.

Kristinehovsassembléen den 6 Septembre

2009-09-07T17:15:00.006+02:00

Gustafs Skåls Höstsaison inleddes igår Afton med en Salong/assemblée i nyrenoverade och nyinredda Förmaket och Kabinettet på Kristinehovs malmgård.
Värdinna voro jag själv, och med Herr Essmar som fenomenalt rask hielpreda.
16 själar närvoro denna sällsamt vackra brittsommarkväll.
Klockan Fem var Förmaket vackert uppdukat med sill, bröd, ostar, inlagd gurka, gröna oliver, brännewin (fläder och citron: Herr Löfgrens special!) samt äpplen och sviskon i vackra skålar. Några ljus fick brinna trots att det ännu var långt till skymning.
Gästerna bjöds in allt eftersom de anlände, och vi converserade om väder och vind, den frugtade flunsan, renoveringen och allehanda ting; högt som lågt!
Herr Stehn hade älskvärdheten att skänka små bröstbuketter till alla damer, hvilket förtjuste oss mycket! Som värdinna skänktes jag en ljuvlig blekrosa ros.
Vid pass sju var alla samlade, hade rökt sina pipor och ätit och druckit och då var det dags för Caffe, Thée, Chocolad, frestande bakverk och pajer som gästerna medbringat. Vi samlades i Kabinettet för fortsatt trefvlig samvaro som inleddes af mig med ett kortare föredrag om Salongens uppkomst och historia.
Gästerna höll sig vakna hela tiden!
Sednare läste Madame Rosén lite ur en bok om bl a om spjuvern Saint-Simon i Ludvig XIV:s hov.
Herr Schulze bidrog med intressant historik kring dåtidens avisor.
Conversationen var som sig bör lättsam och hövlig.
Vi avslutade vid tiotiden med ett parti "Frågor & svar" till allas förnöjelse. Många glada skratt blev det som alltid med denna enkla men amusanta lek!
Madame Rosén hade sen godheten att taga mig med i sin droska och vi lämnade Herrar Löfgren och Essmar med resterande disk, men jag hoppas de inte tyckte illa vara!
Sammanfattningsvis var detta en kväll att minnas och just som en 1700-talssalong ska vara på alla sätt!
Välkommen nästa gång och lägg den första söndagen i månaden på minnet! Alltid mellan 17 och 22!

Salong/assemblée

2009-09-04T23:08:00.003+02:00

Kära vänner!

På söndag klockan 5 om Aftonen går höstens första salong på Kristinehovs malmgård av stapeln.
Vi ses i de nyrenoverade rummen vid entrén.
Medtag enligt utskick något att mumsa på! Sött, salt eller surt!
Kaffe och te finnes, men de som önskar annan dryck är välkomna att taga med detta efter behag!
Denna första höstsalong kommer ej ha ett tema, men det är min intention som värdinna att det kommer bli sådana framöver. Maila gärna förslag! Det behöver inte vara så högtidligt men något som man kan spinna vidare på i form av musikstycken, poesi, prosa, dagbokssavsnitt, brev, memoirer eller annat.
Om ni vet vad ni om söndag vill uppläsa, så är det också en hjälp att jag i förväg känner till vad. Men inget tvång!
Välkomna (och i dräkt!)!

Netherfield-bal

2009-08-30T14:51:00.000+02:00

Vår vän Sir James låter hälsa att lördagen den 24 Oktober, håller The Hampshire Regency Dancers en empire-bal på Rookesbury Park School, Wickham, Hampshire, England.

Biljettpriset är £37.00 och inkluderar själva balen (med Ginger/caller Valerie Webster), en välkomstdrink, samt en middagsbuffé.

Logi kan fås på plats, av typen vandrarhem (dormitory-style B&B basis).

Klädsel är naturligtvis empire.

Mer information kan fås på The Hampshire Regency Dancers hemsida.

http://www.hampshireregencydancers.org.uk/

Mozarts dödsorsak berodde på halsont!

2009-08-24T19:49:00.009+02:00

Detta påstår sig forskare vid Amsterdams universitet kommit fram till.

Det som började med vanligt halsont orsakat av en bakterienfektion, spred sig sen till njurarna. Han hade symptom som feber, klåda, ryggont och
kraftigt svullen mage, som stämmer väl med diagnosen.

Detta lär enligt forskarna varit den tredje vanligaste dödsorsaken efter tuberkulos och undernäring i slutet av 1700-talet.

Huga!

Läst i Dagens Nyheter i veckan av Madeleine Lagercrantz"

2009-08-19T09:36:00.004+02:00

Den hvita bindeln

Jag har några gånger fått frågan varför en del av oss i SGS bär en vit bindel på vänster arm och varför det finns så många tavlor av officerarare med en vit bindel på armen:

Efter Adolf Fredriks död feb 1771 kom Mössorna åter till makten. Dessa hade majoritet i de ofrälse stånden medan Hattarna representerade adelsståndet. De blev partipolitiska och sociala motsättningar. Hattarna i rådet avsattes och Mössorna tog makten i regeringen. Många kände oro över att bli beroende av sin granne i öst, Ryssland.

Sverige drabbades dessutom av en fruktansvärd hungersnöd då skörden 1771, slog fel.
Under det kritiska läget beslöt Kung Gustav III, att med utomparlamentariska medel störta ständerväldet. Gustav III kunde dessutom räkna med franska regeringens stöd och pengabidrag.

Planerna började våren 1772. Resningen skulle påbörjas både i Finland och Skåne samtidigt och de finska trupperna skulle hjälpa till att genomföra statskuppen i Stockholm. Tyvärr så lyckades de finska trupperna inte ta sig över Ålands hav, då nästan storm rådde på havet.

Gustav III beslöt att iscensätta sin revolution i alla fall med hjälp av trogna anhängare i gardesregementet, flottans officerare och manskap.

På morgonen den 19 augusti 1772 red kungen ut från slottet för att inspektera vaktparaden. Han följde sedan vaktparaden mot slottet och kallade sedan till sig officerarna. Han berättade för dom att det var politikerna som stod för allt elände i landet. Han slutade sedan talet med “ Vill ni fölga mig med samma trohet, som era fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning".
Efter en stunds tystnad lödde svaret “Vi lovar liv och blod till ers Majestäts tjänst.” Sedan gick officerarna ut på borggården, portar och dörrar förseglades och regeringsrådet arresterades.

Senare samma dag red kungen omkring i huvudstaden med en vit bindel runt vänstra armen, symbolen för Gustaf III oblodiga stadskupp. Kungatrogna bar som ett igenkänningstecken den vita bindeln kring vänstra armen.

Stockolms befolkning hälsade revolutionen med entusiasm.

Två dagar efter revolutionen samlades ständerna i rikssalen och konungen höll ett lysande anförande om sin syn på statsvälvningen och bakgrunden till denna. Därefter läste han upp ett nytt förslag till ny regeringsform, vilket omedelbart antogs av ständerna.

I och med statskuppen kom också officersuniformen att ytterligare få en persedel. En vit bindel skulle knytas på vänster arm ovanför armbågen.
Men var fick då Gustaf inspiration att använda sig av den vita bindeln?

Jo, eftersom kungen sen sina tidigaste levnadsår varit mycket inspirerad av Henrik IV av Frankrike och tagit honom som sin förebild, kände han väl till Henriks levnadssaga.

Det berättades att efter att Henrik IV åter konverterat till katolicismen, lämnat löfte om allmän amnesti så gick den fyrtioårige kungen slutligen in i Paris strax före gryningen den 22 mars 1594. Efter en tacksägelsegudstjänst i Notre Dame visade han enormt personligt mod när han utan skydd gick omkring på Paris gator och hälsades av nyfikna parisare som blev positivt överraskade över att se sin kung vandra kring dem. För att uttrycka sin lojalitet mot Henrik IV knöt invånarna vita halsdukar runt vänster arm.

Så nog var det klokt av Gustaf att använda sig av den symboliken. Att han sedan gick samma öde till mötes som Henrik IV är väl egentligen bara en tragisk tillfällighet.

Madame Etiquette

Hej alla Gustafs Skålare!

2009-08-11T09:36:00.012+02:00

Vårt gamla Tidsfördrif har återuppstått, numera i en elektronisk variant.

Tanken med bloggen är att sällskapets medlemmar skall kunna läsa och ha nöje av den. Styrelsen kanske skall snabbt kunna lägga ut information till oss medlemmar.

Tidsfördrifvet blir på så sätt ett komplement till Sällskapets hemsida.

Men det är också ett forum för medlemmarna att vara aktiva genom att skicka in tankar och erfarenheter, dela med sig av sina kunskaper, recensera böcker, lämna skildringar av upplevda evenemang och annat matnyttigt. Man skall också kunna lämna sina kommentarer om inlägg, kanske vi till och med kan använda det som ett diskussionsforum.

Enklaste sättet att skicka dina artiklar gör du genom att skriva sitt inlägg till e-post: gustafsskal@live.se

Du kan också bifoga länkar och bilder.

Du kanske vill vara med och skapa det här Tidsfördrifvet och kanske skriva dina funderingar ofta. Skicka då din förfrågan till samma e-postadress; gustafsskal@live.se

Välkomna!

Madame Etiquette

Administratör