Vauxhall den 19 martii

När vi närmade oss Kristinehof, var hela gårdsplanen illuminerad. I varje fönster brann ljus och man kunde se huru människor rörde sig innanför fönstren. Det gav en illusiorisk känsla att få stiga in i det varma, ombonade huset, det var som om vi klev tillbaka några hundra år.

Eftersom vi själva inte var i dräkt, fick vi raskt förpassa oss upp en trappa till ett av entré-rummen för att där ikläda oss särk, korsett och passande klädnad. Vi hälsade varmt på familjen Malmros som för kvällen skulle leda oss i musiken.

När vi så var passabelt klädda tog vi oss ned i salongen och gjorde vår reverens inför de församlade. Där var ett muntert samspråk och strax drogs vi in i diskoursen angående både spetsar och plymer.
Så ringdes det för middag och vi tog oss upp en våning till salen för att därvid småbord, äta en mycket läcker middag. Till middagen serverades också ett antal supar, egen medtagen claret och vatten i karaffer med vår konungs namnchiffer på.
Brännevinet var hemforslat av Fru Sara från landet Romania. Det var därefter kryddat på mångahanda vis och fick en god smak och lång eftersmak.

Samtalet blev mycket aimabelt vid bordet. Jag komplimenterade bland annat Fru Elin för hennes mycket vackra dräkt och fick själv mycket beröm för mina nya rosenspetsar.

Så var då middagen slut och vi passade på att samla oss ned i stora salen, där dansen började. Maitresse de dance Anna Löfgren tog oss genom dansen alla turer. Själv tog jag dock det lite lugnt och var mest sittfru, men hade en mycket trevlig conversation med många.

Vi fick också se några mycket vackra dansnummer som framfördes av Herr och Fru Löfgren samt Fru Sara med danspartner. En trevlig dame som trakterade nyckelharpa spelade några polskor som gladde oss alla och avslutade det hela med en ballade från medeltida tid som vi alla kunde sjunga med i.

Dansen fortsatte då jag förpassade mig in i salongen igen och passade på att conversera med Herr Harrsjö-Grahn, bland annat om lifvet på Gotland som äro hans hemort. I stora salen pågick dansen till Herrskapet Malmros instrument. Min väninna, Fru Maud, kom därifrån alldeles vimmelkantig och echoufferad av allt svängande.

I salongen serverades också en mycket läcker buffé av allehanda gotter och kakor, tillsammans med thé och kaffve.

Så vore det lottodragning med mycket fina priser, själf hade jag skänkt en presenter-kort från min nipperbod om 200 riksdalrar. Jag passade på att placera mig vid Fröken Lagercrantz, men ingen av oss hade någon tur i spel. Vi komplimenterade varandra då, att vi säkert mer hade tur i kärlek.

Fru Sara försålde också vid tillfället ett antal vackra hattar och schalar som hon medtagit från landet Romania. Sjelf inhandlade jag en vidbrättad schäefferhatt med stor kulle. Den skall jag smycka enligt senaste mode. Jag fick också en chemise i tunnaste silke, som jag beställt av hennes sömmerska.

Tiden flög iväg och mycket snart var uret vid pass half två på natten, vilket föranledde Fru Maud att nu beklaga att vi måsta ta oss hem. Vi bad att få rekommendera oss och gick sålunda upp till ofvanvåningen för att igen ikläda oss de moderna kläder vi aflagt vid vårt inträde i huset.
Så packade vi ned våra 1700-talskläder i kofferten och anträdde resan, meddelst T-banan till Mörby för att där ta en droska hemåt.

Nu inväntar jag bara nästa middag på det underbara Kristinehof, som ren inträffar den 27 martii nästa lördag om aftonen. Den vill jag icke missa.

Jag tackar en än gång för en förtrollande afton och hoppas snart på att kunna visa bilder från evenemanget.

Madame Carina Rosen