"Vauxhallen börjar, min bror. Mängden är talrik och stor.."

18e Septembrii var det dags för en första Vauxhall å Kristinehovs malmgård.
Soldater med fruar och barn trängdes med tillresta gäster från när och fjärran för att umgås, dansa och lyssna till vacker musik denna nästan overkligt ljumma septemberafton.
På det med granris beströdda golvet i flygeln, undfägnades vi med sillbord, brännewin, dubbelt öl och Rhenskt vin under glada skålvisor.
Sedan blev det dans under kristallkronorna i Kristinasalen i huvudbyggnaden. Musikanterna var alldeles särdeles bra, måste jag säga!
Mor Sara hade lite försäljning på gården av allehanda varor som kontar, korgar, halslin och tyger.
Vi spelte även kortspel, men inte den gängse campion eller dylikt, utan den populaira "Frågor & svar".
Detta var inte sista gången vi hade en Vauxhall; var så säker!

Ur A M Lenngrens "Samlade skaldeförsök" och ur noterna där, citerar jag vad en Vauxhall är för er som ej vet:

"Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och konsertsal, som i slutet av 1700-talet öppnades i London av en entreprenör vid namn Vaux och avsåg fullkomlig jämlikhet för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta;
b) benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra stora städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för livgardets barnhus, inrymdes i den forna orangeribyggnaden vid norra sidan av Kungsträdgården och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod av en stor salong med schweizeri på ena ändan och spiskvarter på den andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blivit begagnad för arsenalens samlingar och därpå inrymt en brunnsinrättning, nedrevs den år 1852."
Väl mött igen i den återuppståndna Vauxhallen om kanske några månader igen!