Tidsfördrifvet

ASTRID IWRING JÄDERSTRÖM (1935 – 2012)

Vår vän Astrid har stilla lämnat oss.

Mitt första möte med henne var vid de dansträffar vi hade, där vi försökte oss på att dansa 1700-talsdanser under ledning av Kaj och Anna. Vid rasten satt några av oss ihop och jag upptäckte då den fina och subtila humor hon hade.

 Att promenera med henne på Skansen var ett rent nöje, så mycket kunskap om livet som rymdes i denna underbara dam. Under en av dessa Skansendagar upptäckte vi båda att vi gillade jazz. Min far hade ett förflutet i Thore Ehrlings orkester som trombonist och det visade sig att Astrid sjungit med dem några gånger.

På Gustafs Wänners sida kan vi även läsa att hon hade en karriär bakom sig som jazz- och populärsångerska under namnet Asta Jaeder. Hon var dessutom utbildad musikpedagog.

Jag hade också förmånen att få sy några av hennes dräkter och kommer så väl ihåg hur elegant och vilken stilkänsla hon alltid hade i sin vardagsdräkt när hon kom för sina provningar.

I 1700-talsdräkten var hon alltid mycket elegant. Hon bar den som om hon var född i den.

Jag fick genom en gemensam vän, Barbro Hellmin, veta att hon sjöng tillsammans med några musicerande herrar ibland på äldreboenden och liknande. De gladde de gamla och sjuka med sin sång o musik. Astrid hade ofta på sig sin blommiga 1700-talsklänning vilket gladde och uppskattades av åhörarna.

Astrid har alltid varit trevlig, vänlig och hjälpsam. Hon har alltid uppträtt med stil och finess. Astrid har varit en mycket god vän, det blir väldigt tomt utan henne. Jag saknar henne och våra telefonkontakter, minst en gång i veckan och de teaterbesök vi gjorde tillsammans, berättar Barbro för mig

Det är med stor sorg som vi har förlorat Astrid, inte bara som en personlig vän utan även som en glad och stilig representant för SGS.

Barbro Hellmin

Carina Rosén