En recension av Ageless Artifice

Förra året blev jag tipsad om ett företag som heter Ageless Artifice, och köpte då två produkter för att använda i mitt sminkföredrag. Jag var väldigt nöjd med mitt inköp och blev väldigt sugen på att testa mer. Nu har jag äntligen kunnat göra det och tänkte att det kanske finns fler som skulle tycka att det var intressant med en recension.

Företaget och dess produkter
Ageless Artifice tillverkar skönhetsprodukter efter historiska recept, från det forntida Egypten till 18oo-talet. De gör två viktiga undantag dock, inga giftiga råvaror används och inte heller sådant som är utrotningshotat. Om möjligt så används ekologiska produkter. Allting packas i förpackningar som passar till epoken. Alabsterkrukor, trälådor eller plåtaskar. Vätskor får man i glasflaskor. Allting är märkt med vilka ingridienser som använts. Till varje produkt får man också ett tryckt kort med information om vad den kan användas till och originalreceptet.

Det är ett amerikanskt företag, men de skickar över hela världen. Dock är det viktigt att man läser vad som står under Shipping, för portot blir inte automatiskt inräknat. Själv glömde jag bort att göra det sist jag beställde, vilket leder mig till deras kundservice. Den är utmärkt! Bara någon timme efter min beställning så fick jag ett mejl angående portot och i princip så fort jag betalat det så kom ett mejl som talade om att beställningen hade skickats. Från det att jag la ordern till att den kom (om man räknar med tidzonerna), så tog det sex dagar. Det tycker jag är bra, när man tänker på att den kom från USA. Man betalar via Paypal, men det finns möjligheter att beställa vi vanlig post och betala med check.

Jag beställde i princip alla 1700-talsprodukterna. Så här såg mitt just upp-packade paket ut.

Som en liten bonus så fick jag den ofärgade läppsalvan, eftersom det hade noterats att det var det enda jag inte redan hade. Det tyckte jag var trevligt.

Pomada (Pomatum)

Pomadan består helt enkelt av mandelolja och bivax och går att få oparfymerad, med jasmindoft eller kanel och kryddnejlika. Jag tyckte det var lite tråkigt med oparfymerat och ogillar jasmin, så jag beställde den sistnämnda. Den luktar väldigt gott och inte alltför mycket. Det är en väldigt fet kräm och även om den är ganska fast i sin ask, så smälter den fort av kroppsvärme. Den är väldigt dryg! Jag kommer att använda den till handkräm, men på 1700-talet hade man den i ansiktet, så det var jag så klart tvungen att prova. Den var faktiskt väldigt behaglig om än något fet, men så nära min näsa så blev det lite väl mycket av krydd-doften. Vill man använda den som ansiktskräm så ska man nog välja den oparfymerade varianten.

Rouge och läppsalva (Rouge and lip salve)

Rouget och läppsalvan var det första jag köpte, så de har blivit använda. Rouget är en vätska, konjak, med Rött sandelträ och Bresilja som färgämnen. Den är lite trixig att få på plats, så man bör nog öva lite. Det bästa är att ta lite åt gången, låta det torka och sedan ta ännu ett lager, tills man fått den färg man vill ha. Moderna ”lipstain” fungerar efter ungefär samma princip. Rouget har en väldigt varm färgton, och flaskan har både en skruvkork och en vanlig kork. Min flaska får vara ute och åka en del, men om man bara ska ha den på hyllan, så ser det ju mer tidstypiskt ut att använda korken.

Läppsalvan får sin färg från Alkanna (Oxtungerot) och har en kallar röd färg. Den sitter inte lika bra som rouget eftersom den har samma basingridienser som pomadan. Det ger dock en mycket fin rosig färg åt läppar och kinder och man får väldigt mjuka läppar. Det finns också en ofärgad version..

Det är svårt att fotografera färgprover, men man kan I alla fall se att rouget blir mer orangt än läppsalvan. Man kan också se skillnaden på ett lager rouge och flera.


Parfymerat puder (Perfumed powder)

Detta puder består av stärkelse, parfymerat med irisrot, ros, citron och kryddnejlika. Det låter kanske som om det skulle ge en påträngande doft, men den doftar ganska svagt och väldigt gott. Det säljs som kroppspuder och det går bra att använda det som det, men det var från början ett hårpuder och det är det jag använt det till, med mycket bra resultat.

Lavendelvatten och Ungerskt vatten (Lavender water and Hungary water)

Jag var osäker på om jag verkligen ville ha Lavendelvattnet, eftersom jag aldrig brukar gilla doften. Men är man lite galen i parfymer, så kan man väl inte motstå en genuin 1700-talsdoft? Det är jag glad för, för den doftar underbart! Den doftar inte speciellt starkt, så man behöver inte vara rädd för att bedöva sinna grannars näsor. Det Ungerska vattnet doftar rosmarin. Jag tyckte om doften, väldigt fräscht, men på mig försvann doften spårlöst efter en timme. Men man har ju olika kroppskemi, så det är mycket möjligt att den doftar längre på någon annan.

De här parfymerna kan man använda både som man och som kvinna, så man kan ju göra som på 1700-talet och bära samma person som sin älskade. Eftersom de har en bas av alkohol så borde de gå bra att använda även som rakvatten.

Ett pulver för att rengöra tänderna (A powder to clean your teeth)

Jo, man gjorde faktiskt rent tänderna på 1700-talet, men tandkräm använde man inte. I stället hade man tandpulver. Man doppar helt enkelt den fuktiga tandborsten i pulvret och borstar. Eller, snarare, du strör lite över din tandborste i stället, det är mer hygieiskt. Det här tandpulvret innehåller drakblod (en harts) och kanel. Det låter kanske lite underligt med kanel, men faktum är att det fungerar antiseptiskt. Det känns lite märkligt att borsta tänderna med något som inte löddrar, men munnen känns väldigt ren efter, om än på ett ganska kanelbulligt sätt. Man behöver också skölja munnen ganska noggrant.

Tandpulver med myrra (Myrrh tooth powder)
Liknar det föregående pulvret, men innehåller myrra I stället. Det ger en bitter smak, så den är smaksatt med pepparmyntsolja, vilket gör att den känns mer som vanligt när man borstar tänderna. Det här pulvret löser upp sig helt, så om man har ont om vatten så kan man borsta tänderna ändå.

Tandborste med benhandtag (Bone-handled toothbrush)
Enligt uppgift är borsten ”naturliga”, men vad det egentligen är, vet jag inte. Enligt tradition så ska det vara svinborst, och det kan det nog vara. Det är en ganska stor borste och styv, så den är inte direkt behaglig att använda. Men den fungerar utmärkt och nästa gång man åker på en 1700-talshelg så kan man borsta tänderna utan att skämmas. Om man nu vill borsta tänderna offentligt…

Mer åsikter
Är jag nöjd med mina inköp? Ja, absolut. Jag tycker det är toppen att man faktiskt kan få tag i produkter efter autentiska recept. Man kan ju göra dem själv, mer eller mindre enkelt, men jag föredrar att kunna köpa. För min plånbok så är de här produkterna definitivt prisvärda och allt jag testat har varit välgjort och av en utmärkt kvalité. Produkterna innehåller inga konserveringsmedel, men min läppsalva som jag haft i 10 månader är fortfarande fräsch. Man kan ju alltid förvara dem i kylskåp för att förlänga livstiden och vara noga med att använda rena händer.

Kommer jag att handla igen? Oh ja. Till exempel Damask puder från 1600-talet och några av 1800-talsprodukterna. Sortimentet utökas med jämna mellanrum och jag är nyfiken på vad som kommer härnäst.

Jag hoppas att ni har haft nöje av min recension. Jag är på intet vis sponsrad av Ageless Artifice, det här är mina åsikter om produkter jag köpt själv.

Vit hy och pudrad coiffure

Under Gustafs Skåls kurshelg så höll jag ett föredrag om skönhet på 1700-talet. Att skriva ned allt jag talade om under tre timmar är inte görligt, men en liten artikel om smink har jag fått till.


Skönhetsidealet

Vilken epok vi än hör till så vill vi vara vackra. Idealen varierar, men hur de än ser ut, så är det eftersträvansvärda. På 1700-talet skulle man ha blek hy för att visa att man hade råd att inte arbeta i solen. Rosiga kinder var ett bevis på hälsa och även den lilla munnen fick gärna vara röd. Som en konstrast till det vita och röda, så kunde en och annan svart mouche vara på sin plats. Ögonen sminkades inte, men ögonbrynen fick gärna vara mörka. Hyn skulle vara blank- som porslin, men inte håret. Puder gav det en passande matthet som vacker kontrasterade mot ansiktets glans.

Det är bilder vi får vända oss för att se hur människor såg ut, men använda sig av målningar som bevis är en smula vanskligt. Den konstnärliga friheten (eller kunden krav) kan förvandla och försköna. Se bara på änkedrottning Lovisa Ulrika, när Roslin avbildar henne. Enligt samtida beskrivningar ska hennes hy vara ganska rynkig och förstörd, men porträttet visar visserligen en äldre kvinna, men inte ser hennes hy så hemsk ut.

Samtidigt så speglar också porträtten dåtidens smak och ideal, så naturligtvis så kan man tillåta sig att dra några slutsatser. Till exempel så kan tydligt se fler riktigt bleka ansikten under det tidiga 1700-talet. De vita ansiktena tycks också höra till de mer formella porträtten. Rouge däremot, förekommer oftast, även när ansiktsfärgen är mer naturlig.

Det är visserligen två olika konstnärer som har avbildat den vackra Charlotta Fredrika Sparre i mitten av 1700-talet, men det är ändå intressant att se samma person i två mycket olika ansikten. På båda porträtten bär hon maskeradkostym, men som vestal är hennes ansikte tämligen rent, även om hennes röda kinder nog snarare är rouge än naturlig upphetsning och hennes hår naturligt. Som La Folie är hon betydligt blekare i hyn och håret pudrat.



Några ord om produktval

Ett flertal av dåtidens skönhetsprodukter var giftiga och har därför inte använts. Hur tidsenligt det än är med vitt pigment från bly och tenn, eller rött från blymönja och cinnober, som innehåller kvicksilver, så har jag avhållit mig från dem. Titanoxid och zinkvitt är vita pigment som kom på 1800-talet, men eftersom fungerar på samme sätt som blyvitt och tennvitt, så är det fullgoda ersättningar. Jag behöver kanske egentligen inte säga det, men låt mig understryka att man aldrig ska använda giftiga produkter i smink.

En annan produkt som ofta förekommer under 1700.talet är spermaceti, en vaxliknande substans som kommer från kaskelotvalen. Det är inte giftigt och det är möjligt att det går att få tag i, om man är beredd at betala, men av etiska skäl så har jag inte forskat i saken. Däremot så har jojobaolja likartad kemiska egenskaper och fungerar bra som substitut.


Sminkningen

Mina vackra modeller, Caroline och Abigail, innan de blev sminkade.

Och efter


Man skulle som sagt inte bara vara blek, man skulle ha en blank hy också. En vacker hy beskrivs ofta som emaljerad eller fernissad.. Även om man inte vitsminkade sig, så kunde man använda krämer som innehöll pärlemor, för att ge huden ett vackert skimmer. Eller varför inte ”En beundransvärd fernissa för huden”, en blandning av äggvita, citronsaft och rosenvatten som skulle göra huden blank och fin. I alla fall tills äggvitan torkat och börja krackelera… Rouge fanns i ett flertal röda nyanser och kunde appliceras lite olika. Över hela kinden, där man blir naturligt röd när man rodnar, eller i mindre fält mitt på kinden, eller på kindbenen.

Caroline fick en kraftig makeup, det vita sminket är titanoxid. Eftersom det var i puderform så behövde jag först grunda med en pomada.. Det finns en mängd olika recept, det jag valde att göra bestod av mandeolja, bivax och jojobaolja, samt lite rosenvatten. Det blir en mycket fet kräm. Sedan doppade jag en makeup svamp i det vita pigmentet och arbetade in färgen. Det var lite knepigt att få färgen jämn och resultatet blev ganska kladdigt. Det här är ingen hållfast sminkning. Eftersom det var en provsminkning så sminkade jag bara Carolines ansikte, hade det varit för en bal så hade all synlig hud blivit målad.

På 1700-talet gjorde man inte skillnad p rouge och läppsmink och på Caroline använde jag en röd pomada till både kinder och läppar. Den röda färgen utvunnen ur oxtungerot. För att färga ögonbrynen något, så gnuggade jag dem med hel nejlika som jag bränt. Det ger en ganska bra svärta, men tyvärr hade det feta sminket hamnat lite fel och ögongrynen blev lite gråare än väntat. Som kronan på verket placerades några väl valda moucher ut. Jag stansade ut mina i en vanlig hålslagare och svart papper. Jag har tidigare provat att stansa ut svart taft, men då behöver man preparera tyget först, annars trasar sig tyget bara. Ett tunt lager lim som får torka fungerar bra.

Abigail är sminkad på samma sätt som Caroline, men med andra pigment. I stället för titanoxid så använde talk och som ni kan se så fungerar det helt annorlunda. Hyn blev lite blekare, men inte alls så vit och täckande som titanoxiden. Zinkvitt ska täcka bättre än talk, men sämre än titanoxid, men tyvärr har jag inte haft tillfälle att prova.

Kinder och läppar är målade med ett flytande rouge. Den röda färgen kommer här från rött sandelträ och bresilja som fått dra i brandy. Jag kan lova att det känns på doften! Färgen drar betydligt mer i gult än vad det andra rouget gjorde. Det var lite knepigt att applicera, eftersom det är en vätska, men om man tog lite åt gången så var det inte så svårt. Det här rouget sitter bra och det är enkelt att bygga upp färgstyrkan genom att applicera mer när ett lager har torkat.

När man provar i praktiken så ser man väldigt tydligt hur olika pigment uppför sig. Helt klart så kunde dåtidens damer, och herrar, välja hur mycket de vill vara sminkade. Kanske är det inte helt orimligt att det riktigt vita, giftiga, sminket hörde hemma i galasammanhang och att man vid andra tillfällen valde en mindre täckande färg. Det förekommer inte heller massfall av blyförgiftade damer, de fall jag har hittat har handlat om just kvinnor som sminkat sig väldigt mycket.


Pudrat hår

Att man pudrade håret vitt är väl något som de flesta känner till. Kanske är det inte fullt så välkänt att man använde andra nyanser också. Att pudra håret var ett enkelt sätt att förändra hårfärgen och det fanns i svarta, bruna, gråa och blonda nyanser. Ett vitpudrat hår blir inte kritvitt, det blir grått och i vilken grad beror på vad man har för hårfärg. Det fanns också mer färgglada hårpuder, i blått, rosa och lavendel för den som vågade. För att få pudret att fästa och också få frisyren att hålla, så använde man sig av olika pomador, gärna tillverkade av fett från djur. Eftersom jag använde mig själv som försökskanin och jag inte villa ha djurfett i håret, så valde jag ett modernt substitut i form av hår vax. Man pudrade hår med hjälp av en puderpuff, men man kunde också ha en pudervippa av svandun. Det moderna substitutet fick bli en stor puderborste. Insvept i ett stort lakan och med assistans av Caroline, så pudrade vi mitt hår ute på gården.

Så här såg det ut efter en dust av vitt puder- talk i det här fallet. Man använde också mjöl, stärkelse eller pulvriserat gips. Mitt hår är mörkbrunt, så ni kan se att det blev ganska grått. Pga. tidsbrist, så blev vaxet applicerat lite hastigt och det är lätt att se var pudrat har fäst bäst.

Jag har alltid velat prova färgat puder och vi provade också blått. Det bästa vore antagligen att köpa löst pigment av någon färg man använde på 1700.-talt. Det var troligen det man gjorde, t.ex. i ett recept på blont puder ska man ha i gulockra. Det jag gjorde var dock att köpa en klarblå torrpastellkrita som pulvriserats och blandats med talk. Som ni kan se så blev mitt hår vackert blått.

Hur väl satt pudret? Ja, inte lika bra som vi idag är vana vid att hårprodukter sitter. Om man väljer att pudra håret så får man nog finna sig i att en hell del är borta vid kvällens slut. Man får helt enkelt trösta sig med att det inte satt bättre på 1700-talet. I hårbotten sitter det, däremot- det tog tre hårtvättar att bli av med allt blått pigment.


Avslutning

Det finns alltid mer att lära sig och jag anser mig långt ifrån fullärd. Jag vill hitta fler svenska källor om smink och jag skulle vilja prova att göra fler sminkprodukter själv. Förhoppningsvis till nästa gång jag håller mitt föredrag. Har ni några frågor eller åsikter så blir jag glad över att få höra dem.

Ett stort tack till mina modeller och till Madame Berg som tillhandahöll några av de bilder hon tog på föredraget.



Länkar

La Couturière Parisienne har en sektion om 1700-talsskönhet Här hämtade jag receptet för ansiktspomadan, samt information om ersättningsprodukter och att olika vita pigment faktiskt inte ser likadana ut på huden.

Ageless Artifice Ett amerikanskt företag som tillverkar skönhetsprodukter efter historiska recept, från antiken till 1800-talet. I nuläget har de ett ganska begränsat sortiment, men det kommer att utökas. Jag köpte flytande rouge och röd läpp-pomada för ett mycket rimligt pris därifrån.

Black Phoenix Alchemy Lab Amerikanskt företag som tillverkar parfymer, somliga efter historiska recept. De tillverkar två 1700-talsparfymer, Marie för damer och Vicomte de Valmont för herrar.. Mycket prisvärda.

The Toilets of Flora En komplett skönhetsbok från 1779, med allt man kan behöva för att bli fulländat vacker på 1700-talsvis.