tisdag 29 december 2009

Trettondagsbal


Glöm inte att anmäla er till årets första bal. Det blir en hejdundrande fest med god mat och ypperlig underhållning.

måndag 21 december 2009

Lite mer julklappstipps, i sista minuten..

Tio år av landsflykt av Germaine de Staël (Bakhåll, 2009)

Germaine de Staël (1766 - 1817) gjorde sig känd som populär och frispråkig salongsvärdinna under 1700-talet, hon skrev böcker och kom snabbt på kollaps med Napoleon som hon avskydde och starkt kritiserade. Han å sin sida gjorde allt i sin makt för att göra livet svårt för henne och försatte henne i landsflykt. Hennes böcker skulle inte få läsas av folket.

Den självbiografiska "Tio år av landsflykt" är redigerad för eftervärlden av hennes son, Auguste de Staël, vars far Erik Magnus Staël von Holstein var svensk ambassadör i Paris. Sverige blev också hennes mål och sista tillflyktsort undan Napoleon men vägen dit var lång och kantad. Napoleon var noga med att hon inte skulle kunna ta sig till London, känd som fristad för fritänkare under den pågående tiden, så hennes resa gick istället österut via Schweiz, Österrike, Polen och in i Ryssland ända till Moskva. De tyska furstendömena låg alla redan för Frankrikes fötter och Napoleon var på god väg att göra sig själv till allenarådande härskare över ett allt större rike. Hon besöker både slott, stränga kloster och ryska tsarfamiljen på vägen.

"Tio år av landsflykt" är till en början aningen snårig, skriven som den är under starka känslor men redigerad av henne i efterhand och då mer nyanserad. Stilen är lite blandad och skulle nog så vara. Det är även av samma skäl som den blir intressant och samtidigt både spännande och fascinerande eftersom den är personligt hållen.


Eller kanske ett nyskrivet historiskt matlexikon för den både mat- och historieintresserade? Den kunnige Jan-Öijvind Swahn inleder sin bok Stora matlexikonet med:

"När du sitter där på morgonen och brer smör på ditt knäckebröd och sen toppar det med en skiva ost - har du då nånsin tänkt på att det du just ska till att stoppa i munnen inget mindre är än ett helt kulturhistoriskt museum, om än i miniatyr?"

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918546564X
 
 
För den som har undgått det så har det kommit flera välgjorda produktioner gjorda på böcker från 1700- och 1800-talen på DVD (utöver alla Jane Austen). Ett smakprov är:

John Adams - nyproduktion som just visas i TV om en av USAs mer okända presidenter som levde under 1700-talet (1735 - 1826). http://cdon.se/film/john_adams_(3_disc)-4166988
Tom Jones
Middlemarch
The tenant of Wildfeel Hall http://cdon.se/film/bbc_-_box_1_(5_disc)-7483472
Vanity fair http://cdon.se/film/bbc%3a_vanity_fair_(2_disc)-4065212
Aristocrats - biografisk bok av Stella Tillyard om de aristokratiska men "vanartiga" systrarna Lennox. http://cdon.se/film/aristocrats_-_systrarna_lennox-4187820
Hornblower - hela serien i en box. http://cdon.se/film/hornblower_-_collection_box_(8_disc)-574626
Systrarna Brontë Collection http://cdon.se/film/systrarna_bront%c3%ab_collection_(5_disc)-805333

Håll ögonen öppna!

/Madame Simms

måndag 14 december 2009

Släkten, pengarna & Caroline Gother

Marja Taussi Sjöberg: Släkten, pengarna & Caroline Gother (Atlantis, 2009)

Mademoiselle Caroline Gother levde mellan 1761-1836, mestadels i Stockholm, och dog som en av Sveriges mest förmögna kvinnor. Hon kom från en buren grosshandlarfamilj med goda kontakter inom de ekonomiska nätverken. Trots detta gifte hon sig aldrig ,vilket är lite underligt, men tack vare att hennes systrar strategiskt giftes bort med andra framgångsrika familjer eller rent av de adliga, så tryggades även hennes egen framtid genom arv och det sociala ansvar som familjebanden både innebar och gav med sig. På samma sätt förvaltade hon sin egen egendom och lånade ut pengar när hon senare i livet hörde till de riktigt välbärgade i riket.

Författaren, som är professor i historia vid Umeå Universitet, har använt sig av ett av Caroline Gothers stora nöjen, hennes detaljerade och nogranna bokföringsarbete som hon upprätthöll livet ut, också för sin systerdotters räkning då hon kom att bli som en egen dotter för henne. Flickan var döv från födseln och Caroline ville sörja för att hon fick ett så tryggat liv som möjligt med tanke på hennes handikapp. Också utifrån olika uppgifter här och där, nedtecknade i t ex loggare för praktiska ändamål kan man försöka rekonstruera vad för sorts liv man levde och hur man i Stockholm påverkades av krig i världen, revolutioner, epidemier , tronbyten etc. Resultatet ger en levande bild och en intressant levnadsteckning av hur en ensamstående kvinna kunde leva sitt liv med framgång trots motgång.

Caroline Gothers far lät bygga De Gotherska husen vid Högalidskyrkan på Södermalm och familjen bodde där tidvis i just desamma byggnader som 1790 köptes av grosshandlare Georg Fredrik Diedrichson och som revs för att lämna plats åt Kristinehovs malmgård! Spännande va?

Och så en länk till SvD 4 december 2009 som handlar om Fredrich Melchior Grimm (1723-1807) som försörjde prominenta människor runt om i Europa med prenumerationer på brev med all möjlig information från den franska huvudstaden. Skribenten Stig Strömholm kallar honom för informationssamhällets främsta vägröjare.
"Baronen som bloggade från 1700-talets Paris"

Här är länken om inte den ovan funkar: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/baronen-som-bloggade-fran-1700-talets-paris_3887973.svd

Annika Simms

Boken kan köpas hos AdLibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173533254

måndag 7 december 2009

Julbord på Kristinehov



I full stass kom vi alla som tänkte äta ett genuint julbord, till Kristinehovs Malmgård.

Gården var smyckad med granar och eld-kasar som värmde gott innan vi steg in genom stora dörren. Efter att ha hängt av oss pelisserna och kapporna bjöds på varm bischoff, vilket värmde ända ned i tårna.

I trapphallen hängde en för julen smyckad takkrona med rönnbär och mossa, mycket smakfullt.

Ett underbart bord var dukat för oss alla i stora salen och till vår egen trubadur intog vi våra platser. Efter att ha beställt vår dricka var det dags för stora sillbordet, oh vilken mångfald. En nyhet för mig var den rökta sillen samt en helt ny anrättning av potatiskaka. Mycket gott!

Ljusen spred ett milt sken över bordet och snart pratades det muntert mellan bordsgrannarna.
Ett julträd stod på podiet, smyckat med äpplen, saffranskransar och levande ljus. Detta är ett mode vi lånat från hofvet.

I vanlig ordning skålade vi för vår konung med första versen av Gustafs Skål. Sedan lät vi oss väl smaka.

Det serverades sex anrättningar av den kände kocken Karl-Christer Wallberg. När han inte arbetar med julbord på Kristinehov så utvecklar han bland annat matkonceptet på Skansen, driver restaurang Gubbhyllan och undervisar om mat och vin vid högskolan i Umeå.

Efter att ha kommit till det varma rätterna, sjöng vi andra versen av Gustafs Skål och skålade ännu en gång vår konung till.

Många av damerna beklagade sig högljutt över sitt snörda läge och att de inte kunde imundiga sig så mycket av alla de läckerheter som fanns på borden. Men snapsarna hjälpte ned mat och en rask promenad i rummen och på gårdsplanen gav plats åt desserterna, där inget fattades.

Stämningen var hög när vi fick celebert besök av gårdens tupp, Gustaf, som ville se om där fanns något läckert även för honom.

Kvällen avslutades i sång och gamman. Detta är något som vi gärna gör om. Jag kan bara beklaga de som inte kunde vara närvarande denna afton.

Nu längtar vi med stor förväntan på Trettondagsbalen.

Mer bilder från vår trevliga sammankomst hittar du under foton. Bilderna är tagna av Madeleine Lagercrantz.


Carina Rosen





söndag 8 november 2009

Köp- och säljdagen samt foton

Så trevligt att den blir av! Jag har några par skor till försäljning... Ska leta igenom garderoberna för att eventuellt finna fler herr- och fruntimmersnipper.

Jag har inte lyckats lista ut hur man lägger upp sina bilder på medlemmarnas fotosida (eller jag kanske missförstått teknikens under, och sidan är icke alls medlemsadministrerad?). Men jag har några foton jag kunde visa här. Återkommer med detta!

En amerikansk hemsida att förfäras eller förföras av...!






En vän till mig tyckte jag skulle titta in på denna hemsida, och att jag särskilt skulle kolla fliken 'period costumes' och 'assecories'!
Hennes syster hade tydligen fått sin brudklänning uppsydd av denna svindyra dam, "men även en blind höna hittar korn" då och då...
En del är riktigt bra (på bild), en del är för 'tacky', men en rätt kul sida ändå!

www.susanhiraoka.com

Madeleine :-)

torsdag 5 november 2009

måndag 19 oktober 2009

Bandbroderikurs på Kristinehovs Malmgård


Vi var 12 stycken som ville lära oss den ädla konsten av bandbroderi. Vår lärarinna var Marcelle Laliberté, en fransk-canadensisk dam som lärt sig bandbroderi av ättlingarna till de första europeiska nybyggarna. De tog med sig kunskaperna från det gamla Europa och utvecklade den på sitt eget sätt.

Sedan 1400-talet har sidenband använts på olika sätt. De var mycket dyra. Så kallade "silkeskvinnor" vävde banden på en extremt smal vävstol. Silket kom från Italien och den största industrin fanns i Frankrike. Mycket snart spred sig yrket till andra sidan kanalen, England.

Banden prydde ofta handskar som var ett viktigt inslag i klädedräkten, de symboliserade vänskap och lojalitet. Vid bröllop gavs bröllopsgästerna ofta handskar.

Från 1660 började man använda bandrosetter på klädedräkten. Herrarnas byxor, så kallade rhengrevar och kunde dekoreras med upptill 200 m sidenband i rader av rosetter vid midjan och längst ned på knäbyxorna. Karl I av England försökte förbjuda användningen av spetsar och band i guld och silver men den förordningen ignorerades av modesprättarna.

Inte förrän hugenotter började invandra till England började sidenband produceras ordentligt för att vanliga människor skulle ha råd med dem.

Under 1700-talet användes banden mer och mer som dekoration på hattar, klänningar, solfjädrar och väskor. Västar och stomacher bandbroderades för att ge en rikedom av broderier.

Den vanligaste formen av bandbroderi fanns på damernas handarbetspåsar.

Särskilda brodöser skapade blombuketter av band, att använda på hattar och på klänningar och så kallade bröstbuketter. De kunde också vara rikt parfymerade och på så sätt bära sin ägarinnas speciella doft.

Men först på 1820-30-talet slog bandbroderiet igenom på riktigt. Smala sidenband i klara färger med schatteringar, så kallade kinaband. Sidenbandsbroderi finns med i handarbetsboken; Handbook of Useful and Ornamental Amusement som gavs ut 1845.

Under några decennier kom bandbroderiet i glömska och det var inte förrän på 1880-talet som det började användas igen i inredningsdetaljer. Frankrike blev ett av de ledande länderna i framställningen av banden men mycket snart introducerades nya typer av band på marknaden. Sidenbandsbroderi började att kallas rokokoarbete, efter de mönster från 1700-talet som fortfarande används.

I Amerika under den senare delen av 1700-talet blev bandbroderi mycket populärt även bland indianerna som tog upp de europeiska applikationsteknikerna och tillämpade dem efter sina egna mönster.

Sidenbandsbroderi fick en renässans i USA på 1920-talet, babykläder, filtar, pannband och underkläder var det som mest dekorerades. Samtidigt återupplivades konsten i England vid
Manchester School of Embroidery.

Men för att återgå till vår första lektion i bandbroderi. Vi fick lära oss hur vi skapade den perfekta rosen, både med spindelteknik och genom att vika band för hand. Kedjestygn och efterstygn. Hur vi riktigt gjorde, njaa det tänker jag inte avslöja - gå kursen istället.. men titta gärna på bilderna i bildspelet bredvid till vänster.

måndag 12 oktober 2009

Kurs i bandbroderi

Välkommen att gå en kurs i bandbroderi.
Kursen hålls av Marcelle Laliberté som har lärt
sig av ättlingar till de första franska och engelska
bosättarna i Canada.

Kursen börjar den 18 Oktober kl 14.00 på Kristinehovs Malmgård i sidohuset 1tr samt ett kurstillfälle till som vi kommer överens om på plats.

Kostnad: 500:-/per person (i priset ingår lokalhyra, lärare samt förtäring).

Möjlighet att köpa ett startkit för en ringa penning finns.

Anmälan sker till Carina Rosen; carina.rosen@live.se

Välkomna!

söndag 11 oktober 2009

Vit hy och pudrad coiffure

Under Gustafs Skåls kurshelg så höll jag ett föredrag om skönhet på 1700-talet. Att skriva ned allt jag talade om under tre timmar är inte görligt, men en liten artikel om smink har jag fått till.


Skönhetsidealet


Vilken epok vi än hör till så vill vi vara vackra. Idealen varierar, men hur de än ser ut, så är det eftersträvansvärda. På 1700-talet skulle man ha blek hy för att visa att man hade råd att inte arbeta i solen. Rosiga kinder var ett bevis på hälsa och även den lilla munnen fick gärna vara röd. Som en konstrast till det vita och röda, så kunde en och annan svart mouche vara på sin plats. Ögonen sminkades inte, men ögonbrynen fick gärna vara mörka. Hyn skulle vara blank- som porslin, men inte håret. Puder gav det en passande matthet som vacker kontrasterade mot ansiktets glans.
Photobucket Photobucket

Det är bilder vi får vända oss för att se hur människor såg ut, men använda sig av målningar som bevis är en smula vanskligt. Den konstnärliga friheten (eller kunden krav) kan förvandla och försköna. Se bara på änkedrottning Lovisa Ulrika, när Roslin avbildar henne. Enligt samtida beskrivningar ska hennes hy vara ganska rynkig och förstörd, men porträttet visar visserligen en äldre kvinna, men inte ser hennes hy så hemsk ut.
Photobucket

Samtidigt så speglar också porträtten dåtidens smak och ideal, så naturligtvis så kan man tillåta sig att dra några slutsatser. Till exempel så kan tydligt se fler riktigt bleka ansikten under det tidiga 1700-talet. De vita ansiktena tycks också höra till de mer formella porträtten. Rouge däremot, förekommer oftast, även när ansiktsfärgen är mer naturlig.
Photobucket Photobucket Photobucket

Det är visserligen två olika konstnärer som har avbildat den vackra Charlotta Fredrika Sparre i mitten av 1700-talet, men det är ändå intressant att se samma person i två mycket olika ansikten. På båda porträtten bär hon maskeradkostym, men som vestal är hennes ansikte tämligen rent, även om hennes röda kinder nog snarare är rouge än naturlig upphetsning och hennes hår naturligt. Som La Folie är hon betydligt blekare i hyn och håret pudrat.
Photobucket Photobucket



Några ord om produktval


Ett flertal av dåtidens skönhetsprodukter var giftiga och har därför inte använts. Hur tidsenligt det än är med vitt pigment från bly och tenn, eller rött från blymönja och cinnober, som innehåller kvicksilver, så har jag avhållit mig från dem. Titanoxid och zinkvitt är vita pigment som kom på 1800-talet, men eftersom fungerar på samme sätt som blyvitt och tennvitt, så är det fullgoda ersättningar. Jag behöver kanske egentligen inte säga det, men låt mig understryka att man aldrig ska använda giftiga produkter i smink.

En annan produkt som ofta förekommer under 1700.talet är spermaceti, en vaxliknande substans som kommer från kaskelotvalen. Det är inte giftigt och det är möjligt att det går att få tag i, om man är beredd at betala, men av etiska skäl så har jag inte forskat i saken. Däremot så har jojobaolja likartad kemiska egenskaper och fungerar bra som substitut.


Sminkningen


Mina vackra modeller, Caroline och Abigail, innan de blev sminkade.
Photobucket

Och efter
Photobucket


Man skulle som sagt inte bara vara blek, man skulle ha en blank hy också. En vacker hy beskrivs ofta som emaljerad eller fernissad.. Även om man inte vitsminkade sig, så kunde man använda krämer som innehöll pärlemor, för att ge huden ett vackert skimmer. Eller varför inte ”En beundransvärd fernissa för huden”, en blandning av äggvita, citronsaft och rosenvatten som skulle göra huden blank och fin. I alla fall tills äggvitan torkat och börja krackelera… Rouge fanns i ett flertal röda nyanser och kunde appliceras lite olika. Över hela kinden, där man blir naturligt röd när man rodnar, eller i mindre fält mitt på kinden, eller på kindbenen.
Photobucket Photobucket

Caroline fick en kraftig makeup, det vita sminket är titanoxid. Eftersom det var i puderform så behövde jag först grunda med en pomada.. Det finns en mängd olika recept, det jag valde att göra bestod av mandeolja, bivax och jojobaolja, samt lite rosenvatten. Det blir en mycket fet kräm. Sedan doppade jag en makeup svamp i det vita pigmentet och arbetade in färgen. Det var lite knepigt att få färgen jämn och resultatet blev ganska kladdigt. Det här är ingen hållfast sminkning. Eftersom det var en provsminkning så sminkade jag bara Carolines ansikte, hade det varit för en bal så hade all synlig hud blivit målad.
Photobucket

På 1700-talet gjorde man inte skillnad p rouge och läppsmink och på Caroline använde jag en röd pomada till både kinder och läppar. Den röda färgen utvunnen ur oxtungerot. För att färga ögonbrynen något, så gnuggade jag dem med hel nejlika som jag bränt. Det ger en ganska bra svärta, men tyvärr hade det feta sminket hamnat lite fel och ögongrynen blev lite gråare än väntat. Som kronan på verket placerades några väl valda moucher ut. Jag stansade ut mina i en vanlig hålslagare och svart papper. Jag har tidigare provat att stansa ut svart taft, men då behöver man preparera tyget först, annars trasar sig tyget bara. Ett tunt lager lim som får torka fungerar bra.

Abigail är sminkad på samma sätt som Caroline, men med andra pigment. I stället för titanoxid så använde talk och som ni kan se så fungerar det helt annorlunda. Hyn blev lite blekare, men inte alls så vit och täckande som titanoxiden. Zinkvitt ska täcka bättre än talk, men sämre än titanoxid, men tyvärr har jag inte haft tillfälle att prova.
Photobucket

Kinder och läppar är målade med ett flytande rouge. Den röda färgen kommer här från rött sandelträ och bresilja som fått dra i brandy. Jag kan lova att det känns på doften! Färgen drar betydligt mer i gult än vad det andra rouget gjorde. Det var lite knepigt att applicera, eftersom det är en vätska, men om man tog lite åt gången så var det inte så svårt. Det här rouget sitter bra och det är enkelt att bygga upp färgstyrkan genom att applicera mer när ett lager har torkat.

När man provar i praktiken så ser man väldigt tydligt hur olika pigment uppför sig. Helt klart så kunde dåtidens damer, och herrar, välja hur mycket de vill vara sminkade. Kanske är det inte helt orimligt att det riktigt vita, giftiga, sminket hörde hemma i galasammanhang och att man vid andra tillfällen valde en mindre täckande färg. Det förekommer inte heller massfall av blyförgiftade damer, de fall jag har hittat har handlat om just kvinnor som sminkat sig väldigt mycket.


Pudrat hår


Att man pudrade håret vitt är väl något som de flesta känner till. Kanske är det inte fullt så välkänt att man använde andra nyanser också. Att pudra håret var ett enkelt sätt att förändra hårfärgen och det fanns i svarta, bruna, gråa och blonda nyanser. Ett vitpudrat hår blir inte kritvitt, det blir grått och i vilken grad beror på vad man har för hårfärg. Det fanns också mer färgglada hårpuder, i blått, rosa och lavendel för den som vågade. För att få pudret att fästa och också få frisyren att hålla, så använde man sig av olika pomador, gärna tillverkade av fett från djur. Eftersom jag använde mig själv som försökskanin och jag inte villa ha djurfett i håret, så valde jag ett modernt substitut i form av hår vax. Man pudrade hår med hjälp av en puderpuff, men man kunde också ha en pudervippa av svandun. Det moderna substitutet fick bli en stor puderborste. Insvept i ett stort lakan och med assistans av Caroline, så pudrade vi mitt hår ute på gården.

Så här såg det ut efter en dust av vitt puder- talk i det här fallet. Man använde också mjöl, stärkelse eller pulvriserat gips. Mitt hår är mörkbrunt, så ni kan se att det blev ganska grått. Pga. tidsbrist, så blev vaxet applicerat lite hastigt och det är lätt att se var pudrat har fäst bäst.
Photobucket

Jag har alltid velat prova färgat puder och vi provade också blått. Det bästa vore antagligen att köpa löst pigment av någon färg man använde på 1700.-talt. Det var troligen det man gjorde, t.ex. i ett recept på blont puder ska man ha i gulockra. Det jag gjorde var dock att köpa en klarblå torrpastellkrita som pulvriserats och blandats med talk. Som ni kan se så blev mitt hår vackert blått.
Photobucket

Hur väl satt pudret? Ja, inte lika bra som vi idag är vana vid att hårprodukter sitter. Om man väljer att pudra håret så får man nog finna sig i att en hell del är borta vid kvällens slut. Man får helt enkelt trösta sig med att det inte satt bättre på 1700-talet. I hårbotten sitter det, däremot- det tog tre hårtvättar att bli av med allt blått pigment.


Avslutning


Det finns alltid mer att lära sig och jag anser mig långt ifrån fullärd. Jag vill hitta fler svenska källor om smink och jag skulle vilja prova att göra fler sminkprodukter själv. Förhoppningsvis till nästa gång jag håller mitt föredrag. Har ni några frågor eller åsikter så blir jag glad över att få höra dem.

Ett stort tack till mina modeller och till Madame Berg som tillhandahöll några av de bilder hon tog på föredraget.
Photobucket



Länkar


La Couturière Parisienne har en sektion om 1700-talsskönhet Här hämtade jag receptet för ansiktspomadan, samt information om ersättningsprodukter och att olika vita pigment faktiskt inte ser likadana ut på huden.

Ageless Artifice Ett amerikanskt företag som tillverkar skönhetsprodukter efter historiska recept, från antiken till 1800-talet. I nuläget har de ett ganska begränsat sortiment, men det kommer att utökas. Jag köpte flytande rouge och röd läpp-pomada för ett mycket rimligt pris därifrån.

Black Phoenix Alchemy Lab Amerikanskt företag som tillverkar parfymer, somliga efter historiska recept. De tillverkar två 1700-talsparfymer, Marie för damer och Vicomte de Valmont för herrar.. Mycket prisvärda.

The Toilets of Flora En komplett skönhetsbok från 1779, med allt man kan behöva för att bli fulländat vacker på 1700-talsvis.

måndag 5 oktober 2009

Gårdagens salong

Vi hade mycket trevligt igår, jag låter bilderna berätta:


Tack för en trevlig kväll!

/Anna

söndag 4 oktober 2009

Salong 4e Octobri

Söndagen den 4:e Octobri från 5 om Aftonen till senast 10, blir det återigen Salong/assemblée å Kristinehovs malmgård i Förmaket och Kabinettet.
Priset är som vanligt 100:- att betala vid dörren.
Tag gärna med kaka el dylikt till Caffebordet! Övrigt drickbart tages också med efter behov.
Kanske det också vankas andra smulor från kurshelgen ...

Temat är "Antiken och Bibeln i 1700-talet". Dåtidens människor kunde alla antikens gudagestalter och Bibelns diton som ett rinnande vatten, och de användes friskt i poesi, sånger och annat. Inget måste, men som ett förslag och som en inspiration! Tag gärna med något i ämnet att underhålla med alltså!

Klädsel är som vanligt 1700-tal (ombyte kan ske på malmgården för de som önskar, men man ska då vara klädd kl 5 och inte börja klä om då).

(OBS att salongen 1 Novembrii är inställd!)

Väl mött!

Madame Lagercrantz

onsdag 23 september 2009

Maskeradfeber

Själv längtar jag redan till avresan mot Kalmar och maskeraden på slottet! Allehanda kostymförslag stöts och blöts (i den rent bildliga meningen än så länge) och det är inte utan att man känner sig som en lyckliggjord Askunge....

För den som vill ha lite akademisk läsning om 17oo-talets maskeradkultur finns här en sida (på engelska):
The World Upside-Down.

söndag 20 september 2009

"Vauxhallen börjar, min bror. Mängden är talrik och stor.."



18e Septembrii var det dags för en första Vauxhall å Kristinehovs malmgård.
Soldater med fruar och barn trängdes med tillresta gäster från när och fjärran för att umgås, dansa och lyssna till vacker musik denna nästan overkligt ljumma septemberafton.
På det med granris beströdda golvet i flygeln, undfägnades vi med sillbord, brännewin, dubbelt öl och Rhenskt vin under glada skålvisor.
Sedan blev det dans under kristallkronorna i Kristinasalen i huvudbyggnaden. Musikanterna var alldeles särdeles bra, måste jag säga!
Mor Sara hade lite försäljning på gården av allehanda varor som kontar, korgar, halslin och tyger.
Vi spelte även kortspel, men inte den gängse campion eller dylikt, utan den populaira "Frågor & svar".
Detta var inte sista gången vi hade en Vauxhall; var så säker!

Ur A M Lenngrens "Samlade skaldeförsök" och ur noterna där, citerar jag vad en Vauxhall är för er som ej vet:

"Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och konsertsal, som i slutet av 1700-talet öppnades i London av en entreprenör vid namn Vaux och avsåg fullkomlig jämlikhet för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta;
b) benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra stora städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för livgardets barnhus, inrymdes i den forna orangeribyggnaden vid norra sidan av Kungsträdgården och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod av en stor salong med schweizeri på ena ändan och spiskvarter på den andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blivit begagnad för arsenalens samlingar och därpå inrymt en brunnsinrättning, nedrevs den år 1852."
Väl mött igen i den återuppståndna Vauxhallen om kanske några månader igen!

torsdag 17 september 2009

Varm välkomna till Vauxhall i morgon!

Det finns fortfarande platser kvar, så ta tillfället och var med oss och ha roligt!

Sällskapet anordnar en Vauxhall på Kristinehovs malmgård för att förnöja oss själva och, i samband med märkesåret 1809 tillresta föreningar.
Det blir en helafton där hela malmgården är öppen och många aktiviteter bjuds i de olika salarna: dans och dansuppvisning, musik, trubadurer med mera.
I kuvertavgiften ingår ett stort sillbord med måltidsdryck. Enkelt och dubbelt öl samt tidsenligt kryddat brännewin kommer att försäljas på plats mot kontant betalning.

Klädsel: Gustaviansk klädsel (1772 - 1809)

Anmäl er till info@ kristinehovs malmgård eller tel. 08 668 95 68, betalning sker på plats.

När börjar då detta roliga? Jo, klockan 19.00 slås dörrarna upp!

Hoppas vi ses där/ Mamsell Lindqvist

onsdag 9 september 2009

Salongsfäighet


Gustafs Skål har nu haft den första salongen för hösten och jag passade då på att hålla ett litet föredrag om salongsinstitutionens uppkomst och historia, och detta vill jag nu dela med mig av till er som inte kunde närvara (en sammanfattning från Ingrid Holmquists bok om salongsliv.)

Salongskulturen uppkom i Frankrike under 1600-talet.
Ordet 'salong' började användas under andra halvan av 1800-talet, så under 16- och 1700-talen benämndes de som 'soirée', 'assemblée', eller att man hänvisade till sin "krets" eller "öppna hus", eller till den speciella veckodag som salongen ägde rum på (ex.vis Madame Lagercrantz söndagar!).
Återkommande drag i skildringar av salongsliv är:
1) Karaktär av social gemenskap och vänumgänge och med konstnärliga (litterära och musikaliska), intellektuella eller politiska förtecken. Oftast var salongen blandad men ibland inriktad på ett ämne eller inriktning.
2) Viktigaste verksamhet var samtalet, konversationen.
3) Oftast privat organiserad och i ett hem (med undantag av hovsalongen som var mer representativ och officiell).
4) Kunde också ha en offentlig och professionell prägel som smakdomare och normsättare, som plantskola för konstnärliga begåvningar och som forum för de mer etablerade kulturpersonligheterna för att testa verk och idéer i.
5) Innehöll vissa formella inslag som bestämda tider och att de pågick under en längre tidsperiod. Var du väl introducerad, var du fri att sen komma och gå som du ville.
6) I allmänhet organiserad kring en kvinna.
7) Frekventeras av båda könen.
8) Samlingspunkt för olika sociala skikt och positioner.
9) Tolerant, odogmatisk och icke-fanatisk och ej driven av yttre mål.

Rötter:

Spår från antiken, medeltid och renässans.

Antiken:
Den grekiska hetären (=prostituerade)och kulturellt begåvade Aspasia, som samlade den tidens filosofer som Sokrates kring sig, och var gift med statsmannen Perikles.

Medeltid:
Den höviska kulturen vid medeltida hov, med trubadurdiktare och "Cours d'amour" där man förde samtal om kärlekens väsen, ledda av en högt uppsatt dam. Riddaren fick här sin estetiska och sedliga skolning inför äktenskapet.
Kärlekens natur är ett centralt intresse i 16- och tidiga 1800-talssalonger, vilket kan spåras till medeltiden.

Renässans:
Umgängesstilen vid de italienska renässanshoven med sin kvinnodyrkan och hyllandet av humanistisk lärdom, konstnärliga talanger och sinnlig njutning.

1600-talet:

Kvinnorna var många i de s. k. preciösa salongerna under denna tid. Männen samlades kring kvinnorna för att stödja dem och för att tillgodogöra sig den kultur de representerade.
Madame de Sévigné bildade skola med sin brevstil ända in på 1800-talet.
I Sverige slog salongen igenom genom drottning Kristina som 1653 bildade ett lördagssällskap på Jakobsdals slott (nuvarande Ulriksdal) där man lekte, dansade och konverserade.
Ulrika Eleonora (Karl XI:s gemål) samlade sina vänner under 1680-talet och där Aurora Königsmarck var den mest omtalade hovdamen.
Preciöserna hade en äktenskapskritisk mentalitet, vilket kan utläsas ur drottning Kristinas maximer, bl a.

Fransk salongskultur under 1700-talet:

Började blomstra igen efter Ludvig XIV:s död 1715.
De mest periodtypiska salongerna var seriöst inriktade på idédebatt, litteratur och konst.
Salongen var mer borgerlig och mansdominerad än tidigare, och bestod av det manliga toppskiktet av intellektuella, som författare, filosofer, encyklopedister och även de blivande revolutionärerna.
Värdinnans roll var här medlande och civiliserande. Diskussionerna måste följa hövlighetens lagar ("the rules of polite conversation").
Så småningom tog de politiska klubbarna med enbart män över.
Salongerna var talrika och var ett mycket prestigefyllt företag. Som värdinna fick du intellektuell stimulans, status och makt.
Salongen hade ofta inflytande över utnämningar som t ex valen till Franska akademien.
Berömda värdinnor är Mme de Lambert (1647-1733) och Mme Necker. De skrev bägge dagböcker över sina träffar; från förberedelser till efterarbete.
Den mest kända värdinnan är Mme Geoffrin (1699-1777). Hennes salonger var strikt organiserade och med bildkonstnärer för sig och litteratörer för sig på olika dagar. Politik var ett förbjudet ämne för att motverka spänningar mellan sociala skikt och ideologier.
Hon försörjde vissa av sina protegéer och gav dem husrum, mat, köpte deras verk och betalade även tryckningen av Encyklopedien då den avbrutits p.g.a. penningbrist.
Hon var en av få borgerliga värdinnor och gift en förmögen spegfelfabrikant som bekostade hennes verksamhet.
"Alla" samlades i hennes salonger, inkl. vår Gustaf III.

Under de få salonger som existerade under revolutionsåren fick värdinnan en mer underordnad roll.

Salongsvärdinnor som Mme de Genlis och Mme de Staël gick i landsflykt under revolutionen, och Mme de Staëls nya hem och salong i Schweitz (Coppet) gav impulsen till Tysklands övertagande som salongsfäste efter Frankrike.

Sverige under 1700-talet:

Sveriges främsta salongsfäste var vid hovet. Drottning Lovisa Ulrika som var påverkad av det franska upplysningstänkandet, samlade Tessin, von Höpken, von Dalin m fl ikring sig, och instiftade Vitterhetsakademien 1753, som ju var en föregångare till Gustaf III:s Svenska Akademien 1786.
Gustaf III vidareutvecklade denna hov- och salongskultur med skalder som Leopold, Creutz,Oxenstierna och Kellgren i sin tjänst.
Den första egentliga salongen i Sverige bildades annars kring Hedvig Charlotta Nordenflycht som inledde ett samarbete med poeterna Gyllenborg och Creutz genom det lärda sällskapet Tankebyggarorden.
Dessa lärda sällskap av ordenskaraktär var mer typiska för den svenska litterära kulturen än salongen under sent 1700-tal; t ex "Utile Dulci" med bl a Kellgren och Lenngren. A M Lenngren var även värdinna för det parodiska ordensällskapet " Pro sensu communi" - för det sunda förnuftet.
Där samlades bl a Gyllenborg, Franzén, Leopold, Rosenstein kring hennes tebord.
Även hos upplysningsmannen och bibliotekarien Gjörwell träffades den tidens vittra.
Slutligen kan sägas att 1700-talets salonger/sällskapsliv mer var inriktat på god mat, dans och kortspel än konstnärliga aktiviteter.

Tag dessa lärospån med till nästa salong och så gör vi det till vårt eget!

måndag 7 september 2009

Marknad i Uppsala

Den 16:e Augusti så var det 1700-talsmarknad I Linnéträdgården i Uppsala. Ett femtontal medlemmar i Gustafs Skål var där och vandrade omkring i trädgården, förhoppningsvis till glädje för besökarna.
Photobucket
Vädret var vackert, om än något blåsigt, så damerna fick hålla i hatten.
Photobucket
Marknaden var ganska liten, men stånden trevliga. Speciellt godisståndet, där man kunde avnjuta brända mandlar och hemmagjord marsipan. En miniatyrhäst leddes runt i band och även en get, vilket undertecknad lånade, inspirerad av Marie Antionette, så klart.
Photobucket
Även pressen var där och nya medlemmen Johanna som är bosatt i Uppsala, var vänlig nog att skicka urklippet.
Photobucket
När marknaden var över, så fick vi en guidad tur genom Linnémuséet och efter det så blev det mat och musik i Orangeriet.

En improviserad sångstund innan middagen.
Photobucket
Den ”enklare” middag som herrskapet Löfgren bjöd på. Man frågar sig hur en festmåltid skulle ha sett ut.
Photobucket

Det var en mycket trevlig dag och förhoppningsvis så blir det marknad nästa sommar igen.

Kristinehovsassembléen den 6 Septembre


Gustafs Skåls Höstsaison inleddes igår Afton med en Salong/assemblée i nyrenoverade och nyinredda Förmaket och Kabinettet på Kristinehovs malmgård.
Värdinna voro jag själv, och med Herr Essmar som fenomenalt rask hielpreda.
16 själar närvoro denna sällsamt vackra brittsommarkväll.
Klockan Fem var Förmaket vackert uppdukat med sill, bröd, ostar, inlagd gurka, gröna oliver, brännewin (fläder och citron: Herr Löfgrens special!) samt äpplen och sviskon i vackra skålar. Några ljus fick brinna trots att det ännu var långt till skymning.
Gästerna bjöds in allt eftersom de anlände, och vi converserade om väder och vind, den frugtade flunsan, renoveringen och allehanda ting; högt som lågt!
Herr Stehn hade älskvärdheten att skänka små bröstbuketter till alla damer, hvilket förtjuste oss mycket! Som värdinna skänktes jag en ljuvlig blekrosa ros.
Vid pass sju var alla samlade, hade rökt sina pipor och ätit och druckit och då var det dags för Caffe, Thée, Chocolad, frestande bakverk och pajer som gästerna medbringat. Vi samlades i Kabinettet för fortsatt trefvlig samvaro som inleddes af mig med ett kortare föredrag om Salongens uppkomst och historia.
Gästerna höll sig vakna hela tiden!
Sednare läste Madame Rosén lite ur en bok om bl a om spjuvern Saint-Simon i Ludvig XIV:s hov.
Herr Schulze bidrog med intressant historik kring dåtidens avisor.
Conversationen var som sig bör lättsam och hövlig.
Vi avslutade vid tiotiden med ett parti "Frågor & svar" till allas förnöjelse. Många glada skratt blev det som alltid med denna enkla men amusanta lek!
Madame Rosén hade sen godheten att taga mig med i sin droska och vi lämnade Herrar Löfgren och Essmar med resterande disk, men jag hoppas de inte tyckte illa vara!
Sammanfattningsvis var detta en kväll att minnas och just som en 1700-talssalong ska vara på alla sätt!
Välkommen nästa gång och lägg den första söndagen i månaden på minnet! Alltid mellan 17 och 22!

fredag 4 september 2009

Salong/assemblée


Kära vänner!

På söndag klockan 5 om Aftonen går höstens första salong på Kristinehovs malmgård av stapeln.
Vi ses i de nyrenoverade rummen vid entrén.
Medtag enligt utskick något att mumsa på! Sött, salt eller surt!
Kaffe och te finnes, men de som önskar annan dryck är välkomna att taga med detta efter behag!
Denna första höstsalong kommer ej ha ett tema, men det är min intention som värdinna att det kommer bli sådana framöver. Maila gärna förslag! Det behöver inte vara så högtidligt men något som man kan spinna vidare på i form av musikstycken, poesi, prosa, dagbokssavsnitt, brev, memoirer eller annat.
Om ni vet vad ni om söndag vill uppläsa, så är det också en hjälp att jag i förväg känner till vad. Men inget tvång!
Välkomna (och i dräkt!)!

söndag 30 augusti 2009

Netherfield-bal

Vår vän Sir James låter hälsa att lördagen den 24 Oktober, håller The Hampshire Regency Dancers en empire-bal på Rookesbury Park School, Wickham, Hampshire, England.

Biljettpriset är £37.00 och inkluderar själva balen (med Ginger/caller Valerie Webster), en välkomstdrink, samt en middagsbuffé.

Logi kan fås på plats, av typen vandrarhem (dormitory-style B&B basis).

Klädsel är naturligtvis empire.

Mer information kan fås på The Hampshire Regency Dancers hemsida.

http://www.hampshireregencydancers.org.uk/

måndag 24 augusti 2009

Mozarts dödsorsak berodde på halsont!


Detta påstår sig forskare vid Amsterdams universitet kommit fram till.

Det som började med vanligt halsont orsakat av en bakterienfektion, spred sig sen till njurarna. Han hade symptom som feber, klåda, ryggont och
kraftigt svullen mage, som stämmer väl med diagnosen.

Detta lär enligt forskarna varit den tredje vanligaste dödsorsaken efter tuberkulos
och undernäring i slutet av 1700-talet.

Huga!

Läst i Dagens Nyheter i veckan av Madeleine Lagercrantz"

onsdag 19 augusti 2009


Den hvita bindeln

Jag har några gånger fått frågan varför en del av oss i SGS bär en vit bindel på vänster arm och varför det finns så många tavlor av officerarare med en vit bindel på armen:

Efter Adolf Fredriks död feb 1771 kom Mössorna åter till makten. Dessa hade majoritet i de ofrälse stånden medan Hattarna representerade adelsståndet. De blev partipolitiska och sociala motsättningar. Hattarna i rådet avsattes och Mössorna tog makten i regeringen. Många kände oro över att bli beroende av sin granne i öst, Ryssland.

Sverige drabbades dessutom av en fruktansvärd hungersnöd då skörden 1771, slog fel.
Under det kritiska läget beslöt Kung Gustav III, att med utomparlamentariska medel störta ständerväldet. Gustav III kunde dessutom räkna med franska regeringens stöd och pengabidrag.

Planerna började våren 1772. Resningen skulle påbörjas både i Finland och Skåne samtidigt och de finska trupperna skulle hjälpa till att genomföra statskuppen i Stockholm. Tyvärr så lyckades de finska trupperna inte ta sig över Ålands hav, då nästan storm rådde på havet.

Gustav III beslöt att iscensätta sin revolution i alla fall med hjälp av trogna anhängare i gardesregementet, flottans officerare och manskap.

På morgonen den 19 augusti 1772 red kungen ut från slottet för att inspektera vaktparaden. Han följde sedan vaktparaden mot slottet och kallade sedan till sig officerarna. Han berättade för dom att det var politikerna som stod för allt elände i landet. Han slutade sedan talet med “ Vill ni fölga mig med samma trohet, som era fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning".
Efter en stunds tystnad lödde svaret “Vi lovar liv och blod till ers Majestäts tjänst.” Sedan gick officerarna ut på borggården, portar och dörrar förseglades och regeringsrådet arresterades.

Senare samma dag red kungen omkring i huvudstaden med en vit bindel runt vänstra armen, symbolen för Gustaf III oblodiga stadskupp. Kungatrogna bar som ett igenkänningstecken den vita bindeln kring vänstra armen.

Stockolms befolkning hälsade revolutionen med entusiasm.

Två dagar efter revolutionen samlades ständerna i rikssalen och konungen höll ett lysande anförande om sin syn på statsvälvningen och bakgrunden till denna. Därefter läste han upp ett nytt förslag till ny regeringsform, vilket omedelbart antogs av ständerna.

I och med statskuppen kom också officersuniformen att ytterligare få en persedel. En vit bindel skulle knytas på vänster arm ovanför armbågen.
Men var fick då Gustaf inspiration att använda sig av den vita bindeln?

Jo, eftersom kungen sen sina tidigaste levnadsår varit mycket inspirerad av Henrik IV av Frankrike och tagit honom som sin förebild, kände han väl till Henriks levnadssaga.

Det berättades att efter att Henrik IV åter konverterat till katolicismen, lämnat löfte om allmän amnesti så gick den fyrtioårige kungen slutligen in i Paris strax före gryningen den 22 mars 1594. Efter en tacksägelsegudstjänst i Notre Dame visade han enormt personligt mod när han utan skydd gick omkring på Paris gator och hälsades av nyfikna parisare som blev positivt överraskade över att se sin kung vandra kring dem. För att uttrycka sin lojalitet mot Henrik IV knöt invånarna vita halsdukar runt vänster arm.

Så nog var det klokt av Gustaf att använda sig av den symboliken. Att han sedan gick samma öde till mötes som Henrik IV är väl egentligen bara en tragisk tillfällighet.
Madame Etiquette

tisdag 11 augusti 2009

Hej alla Gustafs Skålare!

Vårt gamla Tidsfördrif har återuppstått, numera i en elektronisk variant.


Tanken med bloggen är att sällskapets medlemmar skall kunna läsa och ha nöje av den. Styrelsen kanske skall snabbt kunna lägga ut information till oss medlemmar.


Tidsfördrifvet blir på så sätt ett komplement till Sällskapets hemsida.


Men det är också ett forum för medlemmarna att vara aktiva genom att skicka in tankar och erfarenheter, dela med sig av sina kunskaper, recensera böcker, lämna skildringar av upplevda evenemang och annat matnyttigt. Man skall också kunna lämna sina kommentarer om inlägg, kanske vi till och med kan använda det som ett diskussionsforum.

Enklaste sättet att skicka dina artiklar gör du genom att skriva sitt inlägg till e-post: gustafsskal@live.se


Du kan också bifoga länkar och bilder.


Du kanske vill vara med och skapa det här Tidsfördrifvet och kanske skriva dina funderingar ofta. Skicka då din förfrågan till samma e-postadress; gustafsskal@live.se



Välkomna!


Madame Etiquette

Administratör