torsdag 11 februari 2010

Skeppsråttan



Jag är förtjust i vis-sångaren Stefan Andersson. Han framför nyskrivna visor med historiskt innehåll, ofta från västkusten och Göteborg. Han sjunger om män, kvinnor, barn, fångar och fångvaktare, kungar, sjömän och bönder och han levandegör och dramatiserar människors upplevelser, tankar och känslor. Arrangemangen är imponerande vackra, gripande eller mäktiga, allt efter innehåll, med blåsintrument och tom en kör av pojkröster på den senaste skivan Skeppsråttan.

Möt t ex lotsaren Caspar Mattsson, från Brännö, som var med när skeppet Götheborg krossades mot klipporna med all sin last 12 september 1745, eller de svenska soldaterna som spanar efter dansken från Älvsborgs fästning 1719, eller lyssna på piraten Lasse i gatan som med kungens lov härjade fritt på haven 1710, eller om när hela staden Göteborg brann 1802, eller sången om Skeppsråttan, en nioårig pojke som egentligen hette Jacob Steffenborg och reste som skeppgosse med skeppet Götheborg till Kina 1743.

Jag rekommenderar också Stefan Anderssons skiva från förra året, No. 90 Kleist, om människorna och livet kring Marstrands fästning, Sveriges säkraste fångbunker för de värst kriminella, vilket byggdes på en ö under brinnande krig av fångarna själva för att sedan bestå i hundratals år. Också här möter lyssnaren olika röster från olika tider.

Madame Simms