måndag 19 oktober 2009

Bandbroderikurs på Kristinehovs Malmgård


Vi var 12 stycken som ville lära oss den ädla konsten av bandbroderi. Vår lärarinna var Marcelle Laliberté, en fransk-canadensisk dam som lärt sig bandbroderi av ättlingarna till de första europeiska nybyggarna. De tog med sig kunskaperna från det gamla Europa och utvecklade den på sitt eget sätt.

Sedan 1400-talet har sidenband använts på olika sätt. De var mycket dyra. Så kallade "silkeskvinnor" vävde banden på en extremt smal vävstol. Silket kom från Italien och den största industrin fanns i Frankrike. Mycket snart spred sig yrket till andra sidan kanalen, England.

Banden prydde ofta handskar som var ett viktigt inslag i klädedräkten, de symboliserade vänskap och lojalitet. Vid bröllop gavs bröllopsgästerna ofta handskar.

Från 1660 började man använda bandrosetter på klädedräkten. Herrarnas byxor, så kallade rhengrevar och kunde dekoreras med upptill 200 m sidenband i rader av rosetter vid midjan och längst ned på knäbyxorna. Karl I av England försökte förbjuda användningen av spetsar och band i guld och silver men den förordningen ignorerades av modesprättarna.

Inte förrän hugenotter började invandra till England började sidenband produceras ordentligt för att vanliga människor skulle ha råd med dem.

Under 1700-talet användes banden mer och mer som dekoration på hattar, klänningar, solfjädrar och väskor. Västar och stomacher bandbroderades för att ge en rikedom av broderier.

Den vanligaste formen av bandbroderi fanns på damernas handarbetspåsar.

Särskilda brodöser skapade blombuketter av band, att använda på hattar och på klänningar och så kallade bröstbuketter. De kunde också vara rikt parfymerade och på så sätt bära sin ägarinnas speciella doft.

Men först på 1820-30-talet slog bandbroderiet igenom på riktigt. Smala sidenband i klara färger med schatteringar, så kallade kinaband. Sidenbandsbroderi finns med i handarbetsboken; Handbook of Useful and Ornamental Amusement som gavs ut 1845.

Under några decennier kom bandbroderiet i glömska och det var inte förrän på 1880-talet som det började användas igen i inredningsdetaljer. Frankrike blev ett av de ledande länderna i framställningen av banden men mycket snart introducerades nya typer av band på marknaden. Sidenbandsbroderi började att kallas rokokoarbete, efter de mönster från 1700-talet som fortfarande används.

I Amerika under den senare delen av 1700-talet blev bandbroderi mycket populärt även bland indianerna som tog upp de europeiska applikationsteknikerna och tillämpade dem efter sina egna mönster.

Sidenbandsbroderi fick en renässans i USA på 1920-talet, babykläder, filtar, pannband och underkläder var det som mest dekorerades. Samtidigt återupplivades konsten i England vid
Manchester School of Embroidery.

Men för att återgå till vår första lektion i bandbroderi. Vi fick lära oss hur vi skapade den perfekta rosen, både med spindelteknik och genom att vika band för hand. Kedjestygn och efterstygn. Hur vi riktigt gjorde, njaa det tänker jag inte avslöja - gå kursen istället.. men titta gärna på bilderna i bildspelet bredvid till vänster.